Vi fortsätter vår djupdykning i dimensionernas mystiska värld, vi började i 'Dimensioner - Del 1' och går nu vidare i del 2. Temat är alltså att utforska olika 'livsområden' vari väsenden av vitt skilda slag kan leva och utvecklas. Det kommer efterhand att bli mer och mer svårbegripligt och abstrakt men förfäras icke; det blir ingen tentamen i slutänden. Målet är att skapa en djupare förståelse av den mångfald som Universum uppvisar, men som inte alltid är synlig för gemene man.

Aggregationstillstånd

Jag kommer här ganska snabbt skumma över de 'täthetstillstånd' som en modergestalt kan befinna sig i. Modergestalten för oss är vår planet men den kan vara andra saker för andra väsen; en cell, en insekt, en människa, en planet en sol etc. Men beskrivningen av denna 'dimension' handlar om vilket tillstånd modergestalten befinner sig i. Det kan vara en 'kristallin' gestalt, en fastare gestalt, en plastisk gestalt, en flytande gestalt, en gasformig gestalt, en 'gracil' gestalt eller en 'sublim' (ickevärldslig) gestalt. Signifikativt är att tätheten blir allt mindre uppenbar.

Storleksdimensionen

Nästa dimensionskategori handlar om väsendets utbredning i rummet. Dvs, hur stor plats tar detta väsen i anspråk för sitt liv. Den första dimensionen kan vi kalla 'Partikelrymden'. Detta är helt enkelt elementarpartiklarnas värld, upp till och med molekylstorlek. Nästa dimension i ordningen är 'Mikrorymden'; från celler upp till mikrober (mikroorganismer) vilka inte ses med blotta ögat. Nästa storleksdimension kallar jag 'Stridsrymden', vilket är samma 'storleksspann' som våra kända insekter regerar inom.

Följande steg kan vi kalla 'Centralrymden'. Det är dimensionen där djuren, människorna och växterna existerar, men storleksmässigt ända upp till en planets olika atmosfärer. Sen följer dimensionen 'Fredsrymden'; planeternas, solarnas, galaxernas och galaxhoparnas domän. Den sista dimensionen i kategorin, 'Multirymden', är som vanligt en plats bortom det världsliga.

Dimensionen 'Rumfältet'

Nu börjar det bli riktigt knepigt. Det är nämligen så (hävdar jag) att själva tomrummet, vakuum, existerar i olika varianter. I den lägsta av dessa uppbyggs vakuum av geometriska enheter (Nol). Dessa fördelar sig på jämna avstånd och ger vakuum vissa dynamiska egenskaper. Men märkligt nog så ansamlas även dessa Nol i 'klumpar' om ca. 13 Nol. 

Dessa klumpar fördelar sig i sin tur på jämna avstånd och utvecklar ett helt nytt vakuum, liknande det mindre vakuum men 'mer utbrett'. Sedan ansamlas i sin tur nya föreningar till större 'globuler' och alstrar ännu ett nytt vakuum. Och så håller det på tills sex stycken oberoende tomrum, vakuumrum kan skönjas. De existerar i varandra men är helt oberoende. De har dock inte 'blivit till' utan har alltid haft sin givna position.

Rumfältets dimensioner består således av sex stycken 'tomrum' som blir allt mer subtila ju högre upp man kommer. I vanlig ordning är den sjunde dimensionen här en ickevärldslig uppenbarelse. Men hur yttrar sig då materia i de olika vakuumfälten? Låt oss visualisera detta med hjälp av ett helt vanligt träd. I det första av rumfälten skulle trädet vara som 'kristall', vinden kanske blåser men grenarna rör sig inte en millimeter. I det andra rumfältet skulle vi känna igen trädet, detta skulle vara fast men böja sig något för vinden. 

I det tredje fältet skulle trädet vara plastiskt, det skulle vara möjligt att penetrera bara för att sedan 'smälta samman' igen. Trädet i det fjärde rumfältet skulle ha konstitutionen som 'vatten'. Det skulle vara flytande men ändå bibehålla sin form som träd. I det femte rumfältet kan träden urskiljas men de är såsom 'gas'. I rumfältet nr. sex är träden helt transparenta. Det sjunde och sista rumfältet är fullkomligt bortom världen.

Krångligt? - Definitivt, men kämpa på. Uforskandet fortsätter i Del 3.