På förekommen anledning skulle jag vilja ta upp bruket att använda 'svarta speglar' för spåkonst. På den tiden när det inte fanns glas att tillgå använde man istället en mörk skål som man hällde vatten i. Vattenytan blev på så sätt en slags mörk spegel som siare använde för att 'skåda' in i framtiden och det förgångna. Idag används i regel en glasskiva som målats på baksidan med svart färg. Men frågan är förstås; är detta ett säkert redskap att använda?

Spegeln - En portal

Speglar i allmänhet är tveklöst andliga portaler, därom råder inget tvivel, och de behöver renas ibland. En mörk spegel har emellertid en stark symbolisk koppling till svart magi. Den svarta spegeln drar automatiskt till sig mörka krafter. Jag skulle definitivt vilja avråda till införskaffande och användande av en sådan spegel. Bruket i sig skapar en kraftfull destruktiv portal som illasinnade krafter kan använda sig av. Denna portal kvarstår så länge spegeln finns kvar. Riskerna är i full paritet med bruket av o-u-i-j-a-bräden, vilka man tveklöst bör avstå från.

Överdriven risk?

Tro mig, jag förstår verkligen de som tycker spåkonster är spännande, jag har själv varit där. Vem vill inte, liksom Nostradamus, glänta in i spegeln och få en mystisk förhandstitt på framtida skeenden. Men sedvänjan kostar liksom mer än den smakar, man kan få en häftig upplevelse men priset kan bli högt. Demoner och osaliga andar står mer eller mindre på kö vid de 'dunkla portaler' som finns att tillgå. För även om användaren tar hjälp av skyddande ritualer så kanske det inte alltid räcker. Änglar och skyddsandar vill inte med automatik agera portvakter i ondskans tjänst.

Spontana framtidsglimtar

Men om framtiden är ett 'fält' som egentligen inte bör beträdas, varför får man då emellanåt en framtida inblick genom en dröm eller en vision? Svaret är antagligen att Gud eller vårt Högre Jag vill ge människan en rimlig chans att kunna anpassa sig till händelser som är extra traumatiska eller känsloladdade. Människan själv bör således inte föregripa händelserna i sin egen livsväg. Själva syftet med den materiella tillvaron är ju just att vi skall 'följa vägen', dvs gestalta den roll som är oss ålagd. Denna roll är fulländad, gudomligt skapad enbart för vår skull.

Alternativt 'skådande'

Men kanske det blir för tråkigt, för 'redigt', att alltid vara så korrekt och 'gudfruktig'. Vad blir det av mystiken i tillvaron då? Det finns en poäng där och därför vill jag föreslå ett alternativt skådande som är betydligt mindre farligt och dessutom mycket enklare. Metoden kräver inga yttre redskap, ditt eget medvetande är nog:

Inled skådandet genom att helt enkelt sluta ögonen. Det är ett plus om du befinner dig i en lugn och tyst miljö. Visualisera sedan en 'inledningsbild' som du ser inom dig. Det kan vara ett träd i en park, ett vattenfall vid ett berg eller kanske ett djur i skogen. Denna inledningsbild hjälper dig att spontant låta andra bilder framträda. Försök helst inte styra skeendet. Om bilderna försvinner eller händelserna blir alltför kaotiska så återvänder du bara till din etablerade inledningsbild.

Det alternativa skådandet har som sagt inget redskap, redskapet är du själv. Du bestämmer när skådandet börjar och när det slutar. Kanske ser du något, kanske inte. Liksom i livet vet vi inte vad som väntar oss runt hörnet.

P.S.

För att förhindra att 'innervisionen' går på permanent eller när den själv vill så kan man förslagsvis reglera detta med samma redskap som reglerar den andliga inre perceptionen generellt sett. Visualisera därvid en ljuspelare som går uppifrån och ner genom samtliga dina chakran. Tänk dig att du steglöst kan reglera det ljuset; mycket ljus motsvarar stark andlig förnimmelse, lite ljus motsvarar svagare andlig förnimmelse. Personligen gillar jag att som 'default' ställa detta reglage på 'mellan'.