Tillvaron är mycket mer mystisk än den är konkret. När vi försöker kartlägga existensen undflyr den våra försök. De flesta lever i en villfarelse om att den fysiska världen är mer 'riktig' än den andliga eller den drömda tillvaron. Det beror förstås endast på att den är oss närmast, den är tydligast. Medvetandemässigt ligger det fysiska livet dessutom ytligast, flyter liksom ovanpå alla andra medvetandelager. Inte konstigt kanske att det därmed åtnjuter störst 'tyngd'.

Motsatsernas kamp och samarbete

Allting kan ifrågasättas, allting kan vändas upp och ner. Det som vid första anblicken tycks stadigt och solitt är i nästa ögonblick vagt och genomskinligt. Vanans och reglernas makt är stor men de bedrar oss när vi tittar djupare in i skeendet. Vi omger oss med stora mängder föreställningar om saker och ting som blivit praxis. De har prövats vid något tillfälle och då fungerat 'tillräckligt bra', så vi använder dem igen. Därmed inte sagt att de är vidare effektiva eller ändamålsenliga. Till exempel är det talade språket funktionellt men kanske inte optimalt för effektiv kommunikation.

Vad är egentligen vad?

Filosofiska påståenden kan skaka vår verklighet i grunden. Ett påstående: 'Fakta är fantasi, fantasi är fakta'. Vad menas med detta? Fakta är blott ett antal subjektiva antaganden som någon ställt upp. Kanske efter grundliga experiment och analyser. Men någon har dock konstruerat experimentet och valt ut analysmetoderna. Vad spelar det då för roll om det utförda experimentet upprepas ett antal gånger? Om tillräckligt många i uppsatt position skriver under på resultatet så anses det vara just 'fakta'. Och vem utför och tolkar analysen av resultatet, ofta den som konstruerade experimentet!

'Fantasi är fakta; hur kan du säga så'? Fantasiprodukter kan inte ryckas ur tomma intet, de har ett ursprung någonstans. Vad är fantasi om inte verkliga upplevelser som någon har tagit del av, på något plan och i någon tidsepok. Vad spelar det för roll om fantasins bilder och skådespel utgår från det undermedvetna. Denna sfär har skapats i något avseede, den speglar faktiska händelser och måste därför uppfattas som verklig. Kanske inte verklig i ett fysiskt avseende. Men åter; varför lägger vi större vikt på den vakna och 'konkreta' världen, den är välbekant men inte verkligare än den subtila.

Falsk trygghet

Godhet är ondska, ondska är godhet. 'Är du inte klok, så går det inte att resonera'! Godheten är artig, mild, mjuk och fördragsam; men kanske inte alltid sann. Godheten bockar och bugar men döljer det inre och det påtagliga för dig. Kan du lita på en god människa; inte i alla avseenden! På samma sätt är ondska, paradoxalt sett, ett uttryck för godhet. Ondskan är brutal, rak och hänsynslös. Dock är den sann, för den blottar dina svaga punkter, även de du inte visste om att du hade. Ondskan skalar av alla dina föreställningar om dig själv. Den kan döda dig, men är likväl uppriktig.

Ljus är mörker, mörker är ljus. 'Du förvränger allting, det ljusa är alltid gott'! I ljuset uppenbaras allting, även det som är dina innersta hemligheter, ditt eget förtroliga kapital. Ljuset kan även blända och i själva verket dölja det som du ville ha insikt om. Det mörka döljer inte bara ondskans utövare. Mörkret kan även dölja den som behöver skydd. I det mörka ligger vila och återhämtning. Av slentrian förknippas mörkret med nedbrytande energier. Men lika ofta föds något nytt ur detta mörka. Det mörka är 'Yin', motsatsen till 'Yang', men inte av nödvändighet förenligt med något dåligt.

Tal och tystnad

Vem är klokast? Den vältalige politikern som med elegans och lätthet lägger ut orden, eller den stumme tiggaren som endast talar med sin blick?

Den kanoniska skriften Tao Te Ching förkunnar: "Genom många ord tar förnuftet slut, slå om det inre vakt".

Sanning med modifikation? Medelväg? Paradox!