Om man utgår från att karaktären 'Jesus' har existerat så går det inte att undgå att spekulera en smula. Vad hade han för slags personlighet? Hade han en uppsatt position i samhället eller var han en person från den arbetande samhällsklassen (som Bibeln antyder)? Var han från början medveten om sitt 'kall', sitt uppdrag, eller växte det fram med tiden? Var det en självsäker person eller hade han ibland tvivel? Frågorna är långt fler än svaren.

Gud i människan eller människan i Gud?

Johannes Döparen och Jesus var samtida och de hade likartade roller. Det berättas att Johannes tog emot Helig Ande redan i moderlivet. Senare antyder skrifterna dock att han börjar tvivla på sin storhet och sin utvaldhet. Jesus tycks istället gå åt motsatt håll. Han föds helt ovetande om vem han är och vilken väg han skall gå. Först efter många år börjar han (motvilligt) inse sin upphöjdhet och sin kommande roll i samhället. Kanhända tror Johannes inledningsvis att han är 'Messias', den utvalde. Men han går från kraft och pondus till rådlöshet och grubbleri.

Jesus tar av allt att döma den andra vägen. Sannolikt tror han inledningsvis att Johannes är frälsaren som skall komma. Johannes, som är äldre, har förstås stor auktoritet. Men med åren sviktar Johannes träffsäkerhet och styrka, samtidigt erhåller Jesus själv en kontinuerlig ström av gudomliga ingivelser, han växer i självkänsla och i insikt om sig själv. Gissningsvis är Jesus från början en helt vanlig människa, med fel och brister. Senare får Gud ett allt större inflytande över honom. Människan Jesus träder tillbaka och Gud (Helig Ande) får ett större inflytande.

Son till en snickare?

Bibelns något sparsmakade information förkunnar att Jesus föds under enkla och fattiga förhållanden. Samtidigt går han från klarhet till klarhet i fråga om kunskap om skrifterna, vishet samt kännedom om helande och läkekonst. Men kunde en enkel man av folket verkligen ha tillgång till avancerad och till och med esoterisk kunskap? Jag är något tveksam till det. En förutsättning att kunna växa i insikt och vetande är att ha direkt tillgång till den tidens främsta bibliotek och skriftsamlingar. De uppsatta i samhället hade den accessen, tveksamt om arbetarna hade det.

Varför kände sig eliten hotade av denne man om han endast var en uppkomling från arbetarklassen? En vanlig person hade knappast uppnått en sådan status, även med den bästa av intentioner. Det framstår som mer logiskt att Jesus faktiskt kom från samma skikt i samhället som de styrande. Därför blev han ett hot, han kunde samla in anhängare, med eller utan vapen i hand. Han kunde påverka massorna och gjorde sannolikt det. Det fanns ett enande mål som hans anhängare lyssnade till och som enade dem. Vilket målet var har dock fallit i glömska, endast fragment finns kvar.

Den upproriske Jesus?

Vad kom först, hönan eller ägget? Var det Jesus som eggade massorna till uppror eller var upproret redan i full gång? Personligen tror jag inte Jesus hade några överdrivna maktambitioner. Snarare föds har rakt in i en turbulent och kaotisk tid och han försöker uppnå en harmonisk situation, för alla parter. Oavsett var han föds så kommer hans sympatier ligga hos den utsatta folkgruppen på den tiden. Romarriket var ständigt sysselsatt med att kuva uppror från olika håll. Detta ledde säkert till övergrepp som Jesus reagerade mot, han stod på folkets sida i kampen.

Romersk krigsteknik

Romarriket har väl aldrig varit känt för några höga ideal, inte heller har de någonsin medlat i konflikter. Min känsla är att romarna starkt överreagerade på 'folkets resning'. Hade romarriket försökt en lite mildare linje så hade eventuella konflikter snabbt kunnat lösas. Men det romerska folket upplevde sig alltid hotade från olika håll, därför bedrev de krig till sista blodsdroppen, gärna via svek och illdåd om så krävdes. Någon medling fanns inte på kartan. Således maldes motståndet ner via attack efter attack, ända tills det 'upproriska folket' hade kapitulerat.

Känslan av svek

Såsom ledare av 'revolten' döms Jesus till lagens trängaste straff, korsfästning. Dess plågor kan förmodligen inte underskattas. Dock är det nog inte smärtorna som upptar Jesus tankar i den stunden. Det är nog snarare tankarna på det svek han utsattes för. Jesus var tveklöst en slug och 'hal' person, inte lätt att fånga in. Men ett förräderi av någon närstående lämnar hans gard öppen och han arresteras. På korset lider han inte främst av de fysiska såren utan av nakenheten och den bitande kylan. Han är sviken av människorna och förbindelsen med Gud har gått förlorad.