#0: tack JRSN för intressant tråd!

Jag har själv funderat mycket på vad "tid" är för något… om tiden "alltid"(!) har funnits, eller "skapades" den av den första människan, eller när en människa första gången satte en annan människa i arbete, för att kunna mäta hur länge h*n arbetat och därmed kunna betala rätt lön?

"Nol"… har den enheten någon "fysisk" utsträckning?

När jag läste sista stycket tänkte jag på SI-enheten "meter per sekund".

#0

Rymden är inget tomrum som det befinner sig materia (planeter t.ex.)  i som många tror, utan själva rumet är en sorts substans som vi änni inte riktigt begriper. Man kan kröka rumet och därför måste det vara en egen substans. Rum och tid är tillsammans en egen dimension som är en egen helhet, dvs. utan rum ingen tid och utan tid inget rum.

Vad tid är, är svårt att begripa. Många undrar vad som var före tiden, men det finns inget "före", där som det inte finns tid. Men våra förstånd kan inte tänka utanför tid och rum. Tidslöshet är någonting som för oss är obegripligt. För att förändring kan ske, behövs det tid, för om man förändrar någonting har man olika tidspunkter för olika tillstånd. Utan tid, ingen förändring.

Många tror att vi alla lever i samma tid, men det gör vi inte. Varje människa har sin egen personliga tid., för tiden kan gå i olika hastigheter, beroende på gravidationen och hastigheten som vi rör oss med.  Vem som rör sig snabbt, t.ex. astronauter som befinner sig på ISS har en annan hastighet på tiden och när de kommer tillbaka till jorden är de nån bråkdel sekund yngre än vad de skulle ha varit om de skulle ha stannat på jorden.  Skulle vi kunna resa med en hastighet nära ljushastigheten och t.ex. resa till en annan planet i ett par veckor, skulle det ha gått hundratals eller tusentals år här på jorden. Vi skulle inte komma tillbaka till den jorden som vi känner.

Samma sak om vi "parkerar" i närheten av ett svart hål och kanske ni kan följa med på ett litet tankeexperiment. I närheten av ett svart hål skulle gravidationen slita sönder oss, men tänk om den inte skulle göra det och vi kunde iakta resten av rymden, stjärnorna och planeterna därifrån. Nu närmar vi oss det svarta hålet och tiden går bara långsammare. Vi skulle se att jorden rör sig runt solen på ett par minuter. Nu går vi ännu närmare och ser jorden röra sig runt solen på ett par sekunder (vår egen klocka) medan människorna på jorden uppfattar det som ett år.

Sen går vi så nära att tiden för oss går så långsammt att den nästan stannar. Vad ser vi, jo vi ser att planeterna rör sig så snabbt att vi inte uppfattar det längre. Vi upplever inom nån sekund hur universumet "slutar".   Skulle vi ha möjligheten att iakta detta utifrån en punkt där gravidationen är så hög att tiden nästan stannar, skulle vi uppleva universumets början och slut inom mindre än en sekund (vår egen klocka). Om vi nu rör oss ini i det svarta hålet tills tiden slutar helt, skulle början och slutet vara en och samma sak.

Man kan även spekulera om tidsresor är möjliga. Jovisst, vi reser ju till framtiden hela livet och vi kan resa framåt med olika hastigheter. Om det också skulle gå att resa tillbaka i tiden (teoretiskt) diskuteras inom vetenskapen och det finns  olika åsikter bland vetenskapare. Själv anser jag att det inte går. I så fall skulle man ju själv bli yngre ju längre bak i tiden som man reser. Man skulle inte resa och träffa sig själv som yngre människa.  Vad tid är på riktigt, tror jag inte att vi någonsin kan begripa.

#1 Jag tänker mig att en 'Nol' kan ha en fysisk utsträckning och faktiskt blir själva urnormen för en längdenhet. Dock kommer vi sannolikt aldrig kunna göra en faktisk mätning av detta. Om detta är den minsta enhet som finns så är det svårt, troligen omöjligt, att utföra ett fysiskt experiment. Däremot kan man tänka sig att det går att utföra teoretiska eller matematiska beräkningar av förhållandet.

#2 Tiden kanske behåller sina hemligheter, vad vet vi. Vad gäller svarta hål så tycks det som att de trots allt 'läcker' lite energi. Man skulle således kunna spekulera i att tiden inte helt har avstannat bortom 'händelsehorisonten'. När det svarta hålet har läckt klart så är väl massan inte så stor längre och då kanske det svarta hålet ändrar skepnad och blir synligt som en himlakropp igen. Hoppas åtminstone det är så för det vore märkligt om Universum samlade på sig fler och fler svarta hål.

Utifrån hypotesen att det fysiska Universum är oändligt så kan tidsresor märkligt nog vara möjligt. Vi reser då inte i fysiskt avseende utan snarare andligt/själsligt. Vi far exempelvis till en exakt kopia av planeten jorden, men till en jord som ännu inte kommit så långt i sin utveckling. Alt, som kommit längre i sin utveckling. Där kan vi eventuellt träffa på vår egen mänskliga kopia, en rätt knepig situation!

#3: När jag läste tredje meningen i ditt inlägg kom jag att tänka på teorin (kallas det så?) som säger att "man kan inte iaktta ett skeende utan att påverka det". 🤔.

#4

Svarta hål bildades ju av materia och som reden Einstein sa, kan energi omvandlas til materia och tvärtom.  Men det verkar som om mer materia sugs in och även ljus än vad som läcker ut och som kallas Hawkin strålning. Så hålen växer nog hela tiden.

Tillståndet i ett svart hål kallas singularitet, men inte ens vetenskapen kan så riktigt förklara vad det är.  Det som kallas singularitet skulle kunna vara ett tidslöst tillstånd. I ett tidslös tillstånd existerar ingen början och inget slut, så det kan vi med våra förstånd inte begripa.  Kanske hela big bang var ett resultat av att ett stort svart hål spottade ut hela materian som sögs in med ett enda "bigbang"? Kanske universumet är ett evigt pulserande av att det bildas en bigbang och som återgår till singulariteten, att universum expanderar och drar ihop sig igen?  Kanske de svarta hålen inte bara suger in materia och ljus, utan även rum? Om universumet bildades utifrån ett stort svart hål som spottade ut allt som befann sig där, så spottade det även ut rum.  Det är kul att spekulera om saker som inte ännu är utforskade.

Det tidslösa skulle kunna vara samma som religioner kallar "evigheten". I så fall kan man också se det som Jesus sa (om den "heliga anden" talade ur honom) "jag är början och slutet" med helt andra ögon. I mitt tankeexperiment i mitt förra inlägg är ju till slut början och slutet en och samma sak.

Andligt och själsligt, så existerar vi utanför tid och rum, dvs. i "evigheten". Det är vår sanna natur.  Tänk bara på när du arbeter med distansreiki. Då är detta tillgängligt för dig, för det är ju inte så att energin flyger genom luften till en annan person, utan det överförs i en existens där det inte existerar rum och heller inte tid.  Vi har alltid befunnit oss där och det som vi kallar existens är en sorts dröm av alla vårs sanna natur.  Därför är det lönlost att spekulera om andliga/själsliga tidsresor. I alla fall kan vi inte med vår fysiska kropp eller med vårt jag fara tillbaka i tiden  och heller inte fara till en kopia av jorden.  Men om vi alla tillsammans drömmer den här världen dyker frågan upp "vad är existens och vad är verklighet". Vi uppfattar den gemensamma drömmen som verklighet. Men det är bara förståndets tolkning av en verklighet och vi vet inte hur många olika verkligheter som dröms. Förståndet kan bara tänka och föreställa sig saker inom den här verkligheten, inom tid och rum.  Resten kan man bara erfara i det andliga, men vad man erfar där, kan man inte förklara till en annan.

#5 Heisenbergs osäkerhetsprincip, tror jag det kallas. När man kommer in på kvantmekanikens domäner så är naturlagarna inte så självklara längre. 🙂

#6 Det s.k. 'Philadelphia experiment' är kanske en skröna. Men rent teoretiskt så skulle man nog kunna 'exitera' materien och teleportera till annan ort, där man låter materien ta form igen. I det fallet gäller det att veta vart (och när) man är på väg, annars hamnar man kanske vart som helst i Universum och hittar inte hem igen. Sådana apparater ligger nog i framtiden. Fast man vet ju aldrig, det ryktas om väldigt märkliga och tveksamma experiment med CERN-anläggningen.

#8

Inom kvantfysiken kan man överföra en information/ett tillstånd av en atom till en annan atom (kvantteleportering), men den fysiska atomen kan man inte teleportera. Jag tvivlar väldigt mycket på att det skulle vara möjligt. Ännu mer tvivlar jag att det går att plocka isär ett föremål i sina bestånddelar av atomer, teleportera dessa och sätta ihop föremålet igen.

Gällande Philadelphia experimentet så fanns det bara en enda person som hävdar att ha sett skeppet försvinna (Carl Allen).  Men ingen av hans kamrater bekräftade vad han skulle ha sett. Att skeppet sen förflyttde sig snabbare än möjligt skulle kunna bero på att det existerar en avkortning dvs. Chesapeak and Delaware kanalen.

#4: om tiden är en "uppfinning" av människan, och om "rummet" "alltid" funnits, då kan man ju fråga sig vad som händer med begreppet "rumtiden"…

"Rumtiden" får mig att associera till gravitation, och jag frågade vid ett tillfälle då jag lyssnade på ett föredrag om geologi. Jag frågade föredragshållaren om detta med varifrån gravitationen kommer, hur den uppstod, och han berättade då att han i sin tur hade ställt samma frågor till en professor i geologi, men han kunde inte heller svara.

#10 Du får gärna ta del av min hypotes om gravitationen, dess ursprung och verkan. Dessvärre har jag inte så stor trovärdighet inom etablissemanget, ännu. Men kanske efter min bortgång. 😉

Gravitationens gåta löst