Ännu än skildring här om 'Agartha', den inre jorden. Inledningen utgör en beskrivning mycket lik scenariot i filmen Avatar; självlysande plantor, exotiska djur och mystiska civilisationer. Den andra delen är mer en vetenskaplig analys om historiska händelser och vittnesmål.

Det översvallande 'hemlighetsmakeriet' som genomsyrar alla inblandade kulturer har sannolikt med Agarthas natur att göra. Agartha är inte enbart en plats på (i) jorden utan en helt oberoende dimension. Detta motsvarande en universell utvecklingsfas för mänskligheten som kollektiv. Vårt ursprung är i perspektivet av den inre jorden. Just nu är vi dock i slutfasen av den 'tredje nivån' som innebär existens på jordytan med en känslomässig utveckling att gå igenom. Att kunna hantera motsatser; ljus och mörker, kärlek och hat, mod och rädsla.

Det går alltså inte bara att, helt lättsinnigt, byta dimension hur som helst. Stränga lagar reglerar passagerna mellan världarna. Dessutom premierar den universella utvecklingen en rörelse 'utåt', mot en högre evolution, inte inåt tillbaka till en föregående nivå.