Jag tror: Flera olika kulturer på jorden berättar om att vår sol inte är en ensam himlakropp. Solen befinner sig i omloppsbana omkring en annan sol (Nibiru) som emellertid är mörklagd större delen av tiden. När Nibiru närmar sig solen lyser den upp periodvis på grund av interaktionen med solen. Men Nibiru anländer inte ensam, med sig har den en 'härskara' av olika objekt och kroppar.

I tidernas gryning

Mytologin berättar om en tid när en annan, uråldrig sol, regerade i vårt solsystem. Solens namn förmodas ha varit 'Apsu' och den omgav sig med åtta planeter. Tidevarv förflyter men plötsligt anländer en gul sol utifrån, okänt varifrån. Den gula solen är massiv och blir känd under namnet 'Ur-Bar-Ra' eller 'Barbaru'. I sitt följe har stjärnan två röda dvärgstjärnor. Barbaru fångas in av Apsu och blir en permanent följeslagare. Men Barbaru är 'lynnig' och ställer till stor oreda i solsystemet. Stjärnan intar samma position som nuvarande Jupiter har idag jämfört med vår sol.

Ännu en stjärna anländer

Ännu ett hopp framåt på tidsaxeln. In till solsystemet kommer nu ytterligare en sol, möjligen från det närliggande 'Centaurisystemet'. Den nya solen (Nibiru) är en medelstor gul stjärna som anländer snett nerifrån, jämfört med 'ekliptikan', planeternas plan. Nibiru fångas in av solen Barbaru och införlivas i dess skara av himlakroppar. Men Nibirus bana är inte stabil, då och då kommer den i närheten av solen Apsu. En ödesdiger dag sker katastrofen; Nibiru kolliderar fysiskt med Apsu. Apsu splittras i kollisionen, kvar blir en mindre gasplanet och stoft. Nibiru decimeras också, stjärnan kalvar av sig en mindre dvärgstjärna som hänger med en tid.

Stjärnbataljer

Stjärnan Barbaru är nu ensam regent i solsystemet. Periodvis sker ett nära möte med Nibiru, ett möte som ständigt dränerar Nibirus energi. Följden blir ytterligare en katastrof; Nibiru inte bara slocknar, stjärnan imploderar och blir till en liten men tung neutronstjärna. Det är ett hårt slag men sista striden har inte stått än. Tidseror drar förbi och vid ett tillfälle möts himlakropparna igen. Barbaru är segerviss men underskattar Nibirus oerhörda tyngd. Nibiru passerar helt nära Barbaru. Någon kollision sker inte men Nibirus tyngdkraft är tillräcklig för att slita Barbaru i stycken. Resultatet blir vår nuvarande sol (Astarte) och en tyngre variant av gasjätten Jupiter. En stor del av Barbarus planetsystem övertas permanent av solen Nibiru.

Eftermäle

Konfrontationerna mellan de båda stjärnorna har fortsatt än till våra dagar. Stor-Jupiter har varit nödd att decimera sin massa ett flertal gånger. Som en följd har ytterligare gasjättar, planeter och månar skapats. Idag ser vi Jupiter omgiven av fyra planeter. Ett större antal kometer, asteroider och meteorer vittnar dock om att Jupiter en gång var en självständig sol. I fråga om Nibiru antas stjärnan vara omgiven av sju kroppar. Fem av dessa förmodas vara planeter av gas- respektive stoftkaraktär. De övriga två kan faktiskt vara de båda dvärgstjärnor som Barbaru förde med sig. Dvärgarna sägs vara sammanbundna, de roterar kring varandra. Det kan vara dessa som Sumererna benämnde 'Lahmu' och 'Lahamu', kanske även som tvillingtecknet 'Mashtabba'. Jag tror!

Varför tillägget 'Jag tror'? Vissa användare och representanter från iFokus nöjer sig inte med sedvanliga lagar om yttrandefrihet. De vill att, just jag, klart deklarerar att det jag skriver är ett uttryck för min personliga tro, inte att förväxlas med 'sanning'. Exceptionellt? Absolut, men jag rättar motvilligt in mig i ledet.


Mer om Nibiru