Texten nedan grundar sig på min egen intuitiva forskning och bör inte med nödvändighet förväxlas med verifierad vetenskap i ämnet.

Själen är inte av materiell natur. Själen är det rena medvetandet, den oförgängliga enheten. Själen är den egendom som ingen kan ta ifrån oss. Alla gestaltningar kan relateras till något skapat men själen hör inte dit, den är bortom all skapelse och förgängelse. Själen har en fundamental egenskap; betraktelsen. Själen är: 'Den som varsebliver'.

Även om själen inte är av materia kan man urskilja dess yttringar i den materiella världen. Själen kan ses såsom ett litet tomrum (ett svart hål) som befinner sig i centrum av människan och i centrum av alla väsen. Alla väsen är för övrigt besjälade, de materiella såväl som de organiska. Det enda som skiljer dessa väsen åt är medvetandes art eller 'uttryck'.

Från själens kärna (det svarta hålet) strålar koncentriska vågor ut. Dessa består av longitudinella vågor (G-vågor) som färdas mångfaldigt snabbare än ljuset. Vågorna är förknippade med den naturkraft vi kallar gravitation och med sinnesförmågan 'intuition'. Universum genomflödas av dessa vågor i alla riktningar. På ett visst avstånd från själens kärna försvinner vågorna i det allmänna 'bruset' av vågor från kosmos. Detta avstånd definierar, bestämmer gränsen av, 'själens aura'.

Kroppens förhållande till själen

Kroppen kan sägas vara själens redskap i den yttre och den inre tillvaron. Själen i sin tur, existerar bortom allt skapat. Man kan jämföra kroppen med en videokamera. Linsen (ögat) fångar in ljuset. Ljuset omvandlas till elektriska signaler (hjärnans impulser) och de elektriska signalerna lagras slutligen i det kamerans magnetiska band (minnet). Men videokameran i sig själv tar endast emot signalerna, det är kameramannen (själen) som betraktar förloppet. Men själen förnimmer inte enbart den fysiska världen (sinnevärlden) utan även den psykiska världen (tankevärlden).

Sinnesjälen och Tankesjälen

För att erhålla en fullgod förståelse av tankevärlden måste vi först gå djupare in på själens område. Man kan säga att själen sänder ut vågor (betraktelse) från sitt centrum, sin kärna. Sedan registreras de vågor som reflekteras från kroppens sinnescentra (förnimmelse). Det visar sig nu vara två olika men samverkande själar som existerar parallellt, de överlappar varandra. Sinnesjälen sänder ut energi, Tankesjälen tar emot. Båda själsenheter är medvetna men en själ är verbal och logisk, den andra är ordlös och intuitiv till sin natur.

Tankesjälen är den själ som registrerar informationen som reflekteras från kroppens olika sinnescentra. Till skillnad från Sinnesjälen är Tankesjälen djupt invecklad i en bedömning av hur olika intryck upplevs, om något är bra eller dåligt, behagligt eller obehagligt. Sinnesjälen däremot är bäraren av vår identitet, det vi uppfattar som 'jaget'. Sinnesjälen är hela tiden uppfylld av en inre dialog: 'Skall jag göra si eller så'. Tankesjälen talar inte men dess måtto tycks vara: 'Såhär brukar vi göra' (rutinbaserat). Tankesjälen är identisk med det som kallas vårt samvete.

Själens kopplingspunkt

Den själ som inkarnerar i människan kopplar upp sig mot en viss struktur inuti hjärnan. Strukturen kallas 'Tallkottkörteln' (Epifysen) men även 'Tredje ögat'. Man kan säga att tallkottkörteln är själva landningsplatsen för själen. Emellertid dröjer den sig inte kvar där. Så fort själen har landat så börjar nämligen själskärnan utsända G-vågor. Dessa G-vågor etablerar snabbt den sfäriska form vi benämnt som 'Själsauran'. Auran är först obetydlig men expanderar och formar sig då efter den fysiska kroppen. Därvid kan dock inte själskärnan kvarstanna i tallkottkörteln. Själskärnan, som alltid är i själsaurans mitt, börjar då nedstiga genom ryggraden. Till slut når den fram till sin viloplats som är 'Solar plexus'. Själsauran har därmed nått sin mest utvecklade potential.

Detta förklarar också UKU'n (ut-ur-kroppen-upplevelsen). För att själen skall kunna lämna den fysiska kroppen krävs att processen reverseras. Själskärnan rör sig då snabbt från Solar plexus upp mot tallkottkörteln i huvudet. Det är denna 'resa' som ibland kan förnimmas i en UKU såsom en blixtsnabb färd genom en 'tunnel', tunneln här är förstås människans ryggrad. Själsauran har då krymt ihop igen men kan åter aktiveras i förhållande till någon av människans 'eteriska kroppar'. Om människan fortfarande är i livet så existerar ännu en förbindelse med tallkottkörteln. Denna förbindelselänk brukar kallas för 'silvertråden'. Det är först när människan lämnar det fysiska livet som silvertråden brister. Medvetandet fortsätter dock i någon av de subtila kropparna.