'Disclaimer: Eventuella likheter med vetenskapliga och faktabaserade resonemang är slumpmässiga och bör inte nödvändigtvis betraktas som baserade på sådant underlag!'

Cirka en av hundra barn föds med den genvariation som kallas 'Downs Syndrom', även om det är många faktorer som påverkar antalet upp eller ner. Den första reaktionen hos familjerna har ofta varit att det är en olycklig tilldragelse, att något har 'gått fel' i barnets utveckling. Frågan är om detta verkligen stämmer. Barnen är definitivt annorlunda och kräver initialt mycket skötsel och omsorg. Men föräldrar vittnar ofta om att den 'ogynnsamma tilldragelsen' faktiskt var en välsignelse!

Slump eller försyn?

Jag vill hävda att ingen föds till jorden med Downs Syndrom av en tillfällighet. I själva verket är det ett upphöjt väsen som, med full avsikt, träder in i en familj, i en grupp eller ett samhälle med ett uttryckligt mål; att lösa upp låsta situationer, stagnerade energier. Det är nästan som om en ängel anländer, visserligen i märklig gestaltning, men med mycket starka förmågor. Ingen förstår hur det går till men efter hand får den nyanlände en central position i den sociala dynamiken. Inte en enda person kan vara kritisk eller fientlig mot en sådan här karaktär, det finns inte på kartan.

Det rena hjärtat

Inte alltid, men väldigt ofta tycks personen med Downs Syndrom äga en 'direktkanal' till Gud eller en högre makt. Personen vet saker som andra inte vet. Någon falskhet eller försåt existerar inte, eller är mycket ovanlig. Visst, personer med DS lever sina liv som alla andra. Det blir förstås olyckliga förälskelser, besvikelser, nedstämdhet, vilsenhet och aggression ibland. Men generellt sett upplevs de här personerna som genuint snälla och trofasta. Utan att egentligen veta om det löser de upp även svåra konflikter i sin omgivning såsom vatten löser upp smuts, missförstånden skingras som dimma.

Styrka och svaghet

Hjälp och välsignelser kommer sällan i den form vi har föreställt oss. Vår inlärda idealbild är att undsättning alltid kommer såsom en stark och kraftfull man eller kvinna; en superhjälte! Men detta är en bild som inte finns i, exempelvis, den kinesiska kulturen. Där ses den råa styrkan (Yang) som snabb men icke varaktig. Motbilden (Yin) är en långsam mjuk rörelse, som tar tid i anspråk, men som är desto verksammare i längden. Sinnebilden är droppande vatten som urholkar en sten. Stenen är hård och oemotståndlig men med tidens inverkan kan den inte stå emot vattnets lugna reformerande kraft.

En ny status?

Det spelar förstås ingen roll i det stora hela, men kanske bör inte personer med DS definitionsmässigt ses som människor? Möjligen bör de betraktas som ett mer upphöjt väsen, en gudasänd gåva till människor i nöd. Finns det här tillståndet även i djurvärlden fastän vi inte har märkt något; en inspirerande tanke!