Livet är uppbyggt kring cykliska förlopp, allting går i cirklar. Våra liv går i cirklar; vi föds, vi lever och vi dör. På 'andra sidan' fortsätter livet, men i annan form. Slutligen återföds vi men till något annorlunda förutsättningar. Annorlunda? Kanske inte av nödvändighet om vi inte aktivt gjort en förändring i våra liv. Visst, vi har en annan kropp men omständigheterna kan vara nästan exakt desamma.

Små och stora cirklar

"Rubba inte mina cirklar", lär multikonstnären 'Arkimedes' ha sagt i samband med studierna av ett matematiskt problem. Men hela vår existens kretsar kring små och stora cirklar. Dessa cirklar är i sig själva programmerade att upprepas. Dock har varje cirkel en s.k. 'kritisk punkt' som avgör om cirkelns riktning skall fortgå eller förändras. De kritiska punkterna kan ses som 'vägskäl i livet'.

Igenkännandets konst

Förutsättningen för förändring är att vi erkänner att en stagnation föreligger. Men möjligheten att göra en förändring tycks endast möjlig vid de så kända vägskälen i livet. Allt som oftast möter vi dessa vägskäl och på något sätt VET vi att det är ett aktivt val vi måste göra. Men vi är bekväma och hemmavana och föredrar ofta det trygga och välkända. Detta för dock med sig att vi inte utvecklas. För att komma vidare i livet krävs att vi ibland kastar oss ut på okänd mark, detta är skrämmande.

Konståkningens metafor

Livet kan liknas vid konståkarens cirklar på isen. För att utöka sin egen och andras upplevelse av programmet behöver konståkaren använda sig av hela isytan. Om konståkaren ständigt cirklar runt på ett enda ställe så blir det tråkigt och enahanda, såväl för honom som för publiken. Således behövs ett antal aktiva val som avslutar en cirkel och inleder en annan. Små och stora cirklar, piruetter samt mer eller mindre avancerade hopp, även dessa i cirkel. Den som bedömer programmet är åkaren själv.

Den envetna cirkeln

En osedvanligt svår cirkel att urskilja är förstås karmacykeln. Denna beskriver ett val vi en gång gjort som leder till lidande, olycka. Men av någon anledning så vill vi framhärda i detta val, trots att det inte befrämjar oss i längden. Samma 'sekvens' återkommer, gång på gång. Ibland i mycket små cirklar, ibland i stora som tar längre tid i anspråk. Hur bryter man en sådan livets karusell? Det gäller först och främst att känna igen förloppet såsom karma, att inse; 'detta har jag varit med om förut'. När vi kommit så långt kan vi försöka urskilja 'vägskälet'; platsen där vi byter riktning.