#0: Hej, det är tveklöst så att runor (och andra orakelmetoder) fungerar. Frågan är bara vem eller vad man får kontakt med. Du har uppenbarligen fått kontakt med en ande, knuten till en viss stad. Anden har viskat till dig så det handlar inte om demonisk inverkan. Att anden känns ledsen kan tyda på att det är en 'jordbunden' individ, dvs någon som har fastnat i en spöktillvaro och inte kommer vidare, på egen hand.

Personligen skulle jag nog fortsätta kommunikationen endast med hjälp av det intuitiva sinnet. Att fysiskt befinna sig på platsen behövs inte, det räcker att 'tona in sig' på platsen i fråga och själen som du mötte där. Kommunikationen sker då 'i tanken', gärna med hjälp av inre bilder, som fungerar något bättre än 'tänkta ord'. Talat fysiskt språk brukar sällan eller aldrig ha något bra resultat.

Risken är alltså uppenbar att demoniska entiteter blandar sig i om du försöker använda runor. Demonerna påverkar samtliga orakelmetoder i en omfattning som nog de flesta inte har en aning om. De för en 'städad' kommunikation i ett inledningsskede men är ytterst svekfulla. De imiterar gärna änglar, profeter och Gud själv om det gynnar dem. Målet är då att 'knyta upp dig', isolera dig och slutligen föra dig vilse, kroppsligen, mentalt och själsligen.

Din 'hjälpare' kan möjligen vara en seriös ande, skyddsängel eller liknande. Men då borde den inte ha en ledsen utstrålning. Försök gärna samtala lite mer med denna själ men om det är för svårt kan du kanske pröva med ett medium.

Tack för svaret!
Jag har hållit på med runor ett tag men lär mig fortfarande att använda dessa på rätt sätt, just för att undvika demonernas inblandning. För det mesta har intuitionen spelat en stor roll när det kommit till att skilja goda andar från onda. Den är dock som allt annat i kroppen något som behöver tränas upp, speciellt i ett samhälle som uppmanar till att hålla den tillbaka.
Det jag gjorde var att lägga ut runduken, sedan ställde jag en fråga, tog en runa och la ut, ställde en till och fortsatte så tills ett begripligt svar kom fram.
Det var tydligt att anden eller andarna inte ville att jag skulle veta deras namn, men varje gång jag frågade hur de dog kom Tivats runa upp, de offrade sig alltså.

Anden som kontaktat mig oftast är en man, troligen med mycket stark anknytning till staden, kanske ett skyddshelgon? Jag var där ensam en gång som tonåring och gick då vilse. Då viskade någon "litar du på mig?" Och sedan "Om så, följ mig." Jag följde rösten och hittade till slut till kyrkan som låg i stadens centrum ungefär. Därifrån hittar alla.
Jag känner av just honom när jag behöver hjälp, men hör honom viska gör jag bara när jag är i staden, fast det kan ha med ovana att göra. En sak som ständigt upprepats är "litar du på mig?" och "Kan du hantera mig?" Det sista förstår jag inte riktigt, han kanske eftersöker någon form av mod? Jag vet inte…

En annan ande är en kvinna, som jag ibland hör dra en djup suck, som att hon tycker något är jobbigt. Kanske är det hon som sörjer?

Den mest intressanta är han som hela tiden frågar om jag litar på honom och om jag kan "hantera" honom… "hantera"… Det är ett ord som fastnat.

#2: Hej igen. Jag är lite brydd över det du berättar, det liknar inga klassiska situationer med jordbundna andar eller besättande demoner. Men - det som jag tycker det hela har drag av är det man brukar kalla en 'demonande'. En sådan är en mycket auktoritär individ, starkt påverkad av demonvärlden. Denne (ofta en präst) håller i regel en grupp jordbundna andar liksom 'som gisslan' och hindrar dem från att komma till befrielsen i ljusplanet.

Demonanden kan då intala sina 'adepter' att de måste lita till honom, för om de kommer in i ljuset så kommer de att dö (fastän de redan är döda) eller att de hamnar i helvetet. Demonandar är ett gissel och bör (enligt mig) tas bort så snart som möjligt, de orsakar så mycket onödigt lidande, kanske i flera tidsåldrar. Hör av dig om du tycker detta rimmar/resonerar med det du upplevt. Det finns i så fall mått och steg som kan vidtagas för att råda bot på situationen.

#3: Intressant teori, dock talar en sak emot att han skulle vara en demonande och det är att hans aura inte utstrålar mörker på något sätt, mer en sorts känsla man nog bara får om man sett mer än andra. Han hjälpte mig att hitta tillbaka dit jag var tidigare, varför jag inte tror att han hade onda uppsåt.

Hur som helst vet jag en ritual där man använder ett palindrom för att fördriva ondskan. Tyvärr är mycket av palindromet och dess inverkan bortglömt eftersom den kristna kyrkan förknippade det med djävulen. Ritualer tar dessutom mycket energi och i nuläget behöver jag min energi för egen räkning. Vill dock understryka att jag vet vad demonandar kan hitta på och att de andar de håller fångna måste släppas ut.

#4: Spännande, du har kanske fått kontakt med en god ande, hoppas det! Vi får se hur det hela utvecklar sig, hör gärna av dig om det.

Idag testade jag runorna igen och det jag gjorde nu var att jag bara ställde en fråga gällande den här anden.

"Ond eller god?"

Svaret kom i form av Njords runa, symboliserar vatten och allt som hör till vattnets element, men också det undermedvetna. Min tolkning av svaret blir därför "vad känner du själv?"

Jag har sagt tidigare att jag inte känner av direkt ondska hos den här anden, mer av någon typ av skyddsängel om något sådant. En skyddsängel som sett mycket och många. Det jag lärt mig om änglar överlag är att de känner av känslor på ett oerhört djupt sätt och i så fall kanske man känt av att jag en gång haft kontakt med en demon. Demonen i fråga har jag beskrivit för dig (JRSN) i ett meddelande igår (kan ha varit igår kanske, mitt huvud är lite överansträngt av vardagen för tillfället).