Detta stämmer dock inte in på vad kognitiv dissonans är. Det ger inte kognitiv dissonans att avfärda något som en konspirationsteori om det inte strider mot något som man redan tror på. Det skulle enbart ge k.d. om teorin stämde med saker man redan tror på, men man av någon anledning inte kan acceptera just den teorin.

K.d. sker inom en individ när två idéer, värderingar, upplevelser etc. inte stämmer överens. Säg t.ex. att jag ser mig själv som en moraliskt korrekt person, men en dag gör jag något väldigt omoraliskt som inte stämmer med min självbild, = kognitiv dissonans.

Detta aside så insinuerar det tredje stycket att folk oavsett vad får k.d. av att inte acceptera konspirationsteorier, vilket inte stämmer. De flesta människor får ö.h.t. ingen k.d. av att inte acceptera konspirationsteorier eftersom det inte strider mot något som de redan tror på.

#1: Tja, du har kanske rätt där. Jag slog väl knut på mitt eget resonemang i värmen. De två första styckena tror jag ändå stämmer rätt så bra ändå. De är egentligen direkta återgivningar av videons innehåll.

Såg en text eller video på Facebook som försvann sen, kunde inte hitta den igen. Det handlade om ett gäng ungdomar som delade en bil. Under färden dök det plötsligt upp en 'varelse' som korsade vägen framför dem. Den var helt kritvit och blank och tycktes 'gå på knogarna' (vad nu det betyder). Ögonen var som kolsvarta hål. En av passagerarna var helt tagen av händelsen. Han ville gärna diskutera saken med de andra men de slog bort upplevelsen som helt ovidkommande. Han fick inte ett ord ur dem vidare om saken. Detta tycker jag liknar kognitiv dissonans.

Det är påfallande många som styrs av kognitiv dissonans, jag har ända sedan jag skaffade internet 2007 i perioder varit väldigt aktiv i olika diskussionsforum och på sociala medier, och man ser detta hela tiden. Konfirmeringsbias där den som någon försöker motbevisa letar upp alternativa faktakällor (inte sällan från konspirationsteoretiska sajter) som stöd. Någonstans så förstår den som blir motbevisad att hens resonemang är vridet eller grundar sig på en rädsla för att något är annorlunda än det hen tror på, men det är oftast lättast och bekvämast att köra på i invanda hjulspår än att tvinga sig att tänka om och ta till sig nya fakta.

#3: Håller med. Nu anses jag själv vara väldigt konspiratorisk, vilket jag förstås förnekar utifrån min egen kognitiva dissonans 😉. Men rent allmänt anser jag att man bör hålla så gott som alla förklaringsmöjligheter öppna. Är en anhängare av Wittgensteins filosofi; 'man kan inte vara fullkomligt säker på att det inte finns en flodhäst i rummet'. Dvs, tillvaron är mer komplex än vi kan föreställa oss.

Om man ska hålla alla förklaringsmöjligheter öppna i alla situationer så innebär det oundvikligen att man kommer att förneka fakta. Ett av de mest definierande dragen hos konspirationsteoretiker.

#5: Kan tyckas. Men även begreppet 'fakta' börjar lösas upp i sina beståndsdelar när man studerar det lite närmare. Enligt kinesisk filosofi bär varje begrepp ett korn, en kärna av sin motsats. Fakta bär således på en kärna av fantasi, liksom fantasi bär på en kärna av fakta.

En filosofisk djupdykning om fakta:

https://astromantra.se/livsfil/fakta.html