Ah, spännande. Jag såg som ett rutat nät runt jorden för ett tag sen, kan det vara samma kanske…
Ska försöka hinna se videon i helgen :)

#0: Min första reflektion är: 'Jag förstår inte!' Vem vet, hon kan ha rätt. Men en genuint logisk modell av vår verklighet är det inte. Hon drar massor av förutfattade slutsatser men förklarar inte varför det måste vara så. Ok, det finns en 'barriär' i 12 D som utgör vårt kända universum. Varför då, varför just 12D och varför var den bara öppen en kort stund? Bakgrunden till detta? Massor av frågor obesvarade…

Sen det där med 3D, 4D, 5D etc. Som en modell för dimensioner är det, enligt mig, verkligen inget bra begrepp. 1D respektive 2D är endast matematiska kontruktioner, de har ingen 'täthet/densitet och existerar inte i sig själva. Det är först när 'höjd' kommer in i bilden som man kan tala om en dimension. Så 3D måste ses som EN dimension, med längd, bredd och höjd som dess parametrar.

Visst finns det olika dimensioner i Universum men de har helt andra former av uttryck, och man måste alltid kunna göra sig en visuell bild av hur de fungerar. Konkret kan det handla om hur snabbt elektronen rör sig runt atomkärnan. Rörelsen är alltid elliptisk och bildar 'rosettformationer'. Högre hastighet ger ett rosettmönster närmare atomkärnan. Men avstånden i den molekylära materien (atomgittret) förblir densamma, i och med att den elektriska laddningen är oförändrad. Alltså uppstår en materia som är mer transparant, sublim. Fler dimensioner uppstår när hastigheten på elektronens rörelse höjs, men antalet är begränsat.

Dimensioner finns, enligt mig, även på andra sätt. Till exempel så har själva tomrummet (vakuum) olika 'nivåer'. Enheter i vakuumväven tycks bilda större 'klumpar', vilka i sin tur bildar en ny vakuumväv. Sen verkar det som att galaxstrukturerna (galaxhoparna) skapar nätverk och gigantiska 'bubblor'. Dessa bubblor antas i sig bilda större vakuumvävar. I några nivåer men inte med oändligt antal dimensioner.

Sen kan man tala om 'storleksdimensioner'. Dvs, elementarpartiklar bildar en dimension, celler bildar en dimension, insekter en, människor och djur en annan, kontinenter en annan och slutligen himlakroppar.

Hoppsan, blev lite långt svar den här gången… 😊

Jag tror inte 3D är det tredimensionella rummet, utan 3D är en beteckning på en andlig nivå. Likaså 5D, 7D, 12D osv är andliga nivåer.

Man måste se världen på ett annat sätt för att kunna följa Lorie. Vad är sant, svårt att veta, men vissa saker hon beskriver känns som att det kan stämma.

Jag måste se videon i helgen för att kunna säga något om hur det hon säger känns.

JRSN. Ingen fara med långa inlägg om du inte hade pratat grekiska. ha ha.
Nej, skämt och sido så håller jag nog med Huygens.

Jag tror inte att vår hjärna är riktigt skapad för att förstå helheten fullt ut och att det inte går riktigt att sätta mänskliga vetenskaper på detta.

Har ni sett Mothman Prophecies? Där frågar han professorn varför de inte förstår innebörden av vad rösterna säger.
Professorn svarar att om vi kunde tala med en myra, skulle den förstå vad vi sa?!
Så tror jag att det är. Vi är inte skapta för att förstå andevärlden och dess dimensioner, vår hjärna är skapad för livet här på jorden.
Och precis som i filmen så tror jag inte heller att vi ska lägga för mycket vikt vid att fördjupa oss i det, för då kan vi tappa fotfästet, som han gör i filmen som går ut och sätter sig i snön i skogen.

#3: Ok, om det handlar om 'dimensioner' i andevärlden eller den psykiska sfären så kan jag köpa det. Men då handlar det ju inte, direkt, om hela vårt 'kända universum' som hon avser, dvs allt vi känner till om galaxer etc. Då blir det följaktligen den andliga motsvarigheten till det fysiska universum som avses. Fortfarande kvarstår förstås frågan om varför 12D-skalet, i andevärlden, endast var öppet en kort stund. Och varför skulle det 'högre självet' inte finnas utanför 12-barriären. Hm, en ipren på detta kanske…

#5 Ja, jag hävdar inte att detta är sanningen, mer ett synsätt av olika möjligheter. Jag ser det snarast som en detalj för att förstå lite mer om vår värld. Jag antar att Lorie har haft andra erfarenheter och därmed ser världen på sitt sätt, kreativt i alla fall.

Här förklarar hon varför jorden och mänskligheten föll från 5D till 3D, vilket kanske tog så mycket som 1,8 miljoner år. Vi stiger nu tillbaka till 5D och det går mycket fortare. Video 47 min. https://youtu.be/mMnt79rLokA

#6: Jag förstår den långsamma process som Lorie beskriver. Att kunna vara på samma existensplan som människor men ändå uppleva världen annorlunda, beroende på var man är 'vibrationsmässigt'. Jag tror det finns en 'normal' utvecklingslinje för människor, den kommer nerifrån och går uppåt. Samtidigt finns det varelser (ljusarbetare) som anländer uppifrån och går neråt, för att hjälpa till i den tunga utvecklingsprocessen. Det som jag själv lärt mig om dessa är att de måste gå 'stegvis' ner i materien, de kan inte göra resan i ett enda långt jätteskutt, påfrestningen skulle bli alltför stor.

#4: Jag ska ta det lite lugnt med grekiskan! 😉

Ang. Mothman, det fanns en Indrid Cold (eller Endrid Cole) som stoppade folk (på motorvägen?) 1966 när Mothman syntes i Point Pleasent, West Virginia. https://www.historicmysteries.com/indrid-cold/

Indrid Cold bar en metallikgrön uniform under en överrock. Kommunikationen var telepatisk. Indrid Cold hade vid minst ett tillfälle med sej ytterligare en "person".

Svårt veta vad dessa varelser var.

#9: Mycket märkligt, men vad vet man egentligen. Troligen har vi bara koll på 'toppen av isberget' vad gäller mystiska entiteter. Eftersom det dessutom även finns ett antal dimensioner som blandas så blir trafiken uppenbarligen livlig. När jag läste artikeln så kom jag ihåg en annan historia om människoliknande väsen där knälederna böjdes 'åt fel håll'. Tror mig minnas att de även kunde uföra långa språng.

Slutledningen är alltså att den energivarelse som kallas Mothman dras till stora känsloutladdningar, stora plötsliga katastrofer t ex.
Rapporter har kommit från hela världen att folk har sett Mothmans dagarna före stora katastrofer.
Det finns mycket att läsa på nätet om dem :)

I tråden Vandrar bland oss, UiF, skrev Karl Egon om sina möten med främmande varelser. En mörk varelse som stod och väntade på vägen.

Ett annat märkligt möte var när Ted Rice mötte den underliga Maya. Nämns i bok av Karla Turner, Masquerade of Angels PDF

Maya uppenbarade sej som betydligt mänskligare än Indrid Cold, men kan ha varit en illusion.

#11: Jag menar ju att formlösa demoner lever av känsloenergier, som bland annat människor 'läcker ut'. Men man kan ju tänka sig att även andra varelser, till exempel Mothman, har det som näring. Alternativt är negativa väsen så pass ansatta själva av demoner att de gärna dras till känsloutbrott.

Jag är inte så väldigt mottaglig för andliga väsen för närvarande. Det kan bero på att jag är i hyfsad balans. Kan också vara att jag lärt mig mycket om hur man 'stänger ner' för att slippa intryck. Just nu är detta rätt skönt, för det är verkligen ansträngande med dessa möten.