När 'Coronakrisen' anlände så kändes det för mig som att en ny 'era' hade inletts. Var det en era av nedbrytande och destruktiva krafter, eller var det en tid av nya möjligheter? Det är verkligen svårt att svara på. På något vis så tycks kaoskrafterna ha tryckt 'gasen i botten' nu. Det är bråttom, av någon anledning skall allt pushas fram mycket snabbt. Kontroll! Medborgarna måste hållas under ständig uppsikt, några individuella initiativ är inte välkomna. Officiella medier är väldigt aggressiva.

Kan det vara så att vi måste välja nu, aktivt välja vilken framtid vi vill ha? Allt sedan gamla dagar är vi vana att 'staten' ordnar saker åt oss, fixar arbeten, skolor, affärer, sjukvård, försvar, underhållning och kultur. Men på senare år har vi samtidigt sett att makten distanserar sig från folket. Beslutsfattare vill besluta men de vill inte att folket har åsikter eller kommenterar hanteringen. Politiker är inte vanliga arbetare som vill göra sin röst hörd längre. Politiker föds som politiker och deras barn blir i regel nya poltiker. Makthavarna har börjat bli arroganta och isolationistiska.

I ett tunt skikt ovanför både politiker, banker och storbanker driver 'globalister' sin agenda. Det handlar dock inte om 'allas lika värde' utan snarare toppstyrning i en mycket dunkel form. I deras värld existerar inte länder, endast motiv som närmast måste liknas vid fascistiska och sataniska ideologier. I den kretsen har människor obetydligt eller inget värde, de ses endast som brickor i ett spel. Propagandan går nu för högtryck. Det handlar om digital valuta, vaccinationer och digitala 'chip'.

Jag anar ett uppvaknande i folkleden, men det går trögt. Vi kan förändra trenden som pekar mot ett teknokratiskt och okänsligt samhälle, en plats där individen blir minimaliserad och kollektivet upphöjt. Vi förväntas nu samlas för ett gemensamt mål, på en enad jord. Orden är vackra men falskheten lyser igenom. Visst vill vi ha en gemensam jord men då utan ondskefulla baktankar. Jag chockerades av att så få reagerade mot attacken mot våra fri- och rättigheter, i 'Coronakrisens' namn.

Men det är ännu tid att vakna upp, se igenom dubbelspelet och börja agera!

Vi befinner oss just nu i ett märkligt 'limbotillstånd', mitt emellan en tidsera och en annan. Människors 'väg' mot olika mål och förväntningar har runnit ut i mossan och försvunnit. Vi har inte längre en uppsättning kartor med stigar att följa. Allt som är kvar är minnen från den väg vi vandrat och förhoppningar om den väg vi har att gå.

Detta skapar förstås förvirring, utanförskap och overklighetskänslor. Men trots detta bör vi försöka vara närvarande i stunden, inte fruktlöst söka efter strukturer som inte längre existerar. Begreppet 'mening' (syfte) har upphört för tillfället och det som är kvar är 'reflektion'; en betraktelse av upplevelsen vi fått erfara i livet.

Så vad ska vi då göra av vår tid utanför den ordinarie tidseran? Svaret är att titta på vårt liv och försöka summera det vi kommit fram till. Konklusionen har endast två möjliga utfall, vi står vid ett vägskäl och måste välja vart vi vill gå. Den ena vägen kallas 'rädsla', den andra vägen kallas 'kärlek'. Vi väljer själva mellan dessa båda.

Rädslans väg kallas också 'trygghet', det välkända och beprövade. Där finns allt det vi kan behöva; mat, bostad, pengar, en uppgift och bekanta ansikten. Dock finns där inga nya utmaningar, det är i stort sett en repris av det vi redan erfarit. Kärlekens väg är oviss, vi vet inte vad som väntar. Vi går in i ett outforskat område. Det kan innebära faror och utmaningar men också expansion; möjligheten att utvecklas.

Valet är fritt men trots allt ger Universum en rekommendation till oss. Universum tycks alltid säga; 'välj kärlekens väg'. Universum älskar förvandling men skyr det vi kallar 'stagnation'. Mitt råd är också att söka kärlekens väg. Var glad och positiv och gör det som skänker dig lycka, i den mån det går i den slutna värld som uppstått. Ta tillfället i akt att studera och få nya insikter. Sök det som ännu inte är uppenbarat.

Igår, den 14/5-20, sände SVT "Sveriges 12:a", Melodifestivalen i en nedskalad version. Programmet innehöll, medvetet eller inte, rätt mycket symbolik. Som en bakgrund för showen syntes en tydlig portal, en 'stargate', genom vilken man kan färdas från punkt A till B enligt en teknologi som sannolikt redan existerar. Är det vinnaren, inte i tävlingen utan enligt elitens 'kriterier', som tillåts färdas till denna plats. En plats i säkerhet, som en ynnest, bort från annalkande kataklysmer? Och är den platsen planeten Mars, som inte har oceaner som kan spola runt och ge skada?

'I'm not bulletproof', sjöng 'Dotter' i inledningen, dvs ingen går säker när saker och ting bryter lös på planeten Jorden. Intressant också att åtminstone två av bidragen, Malta och Österrike, hade personer med ansiktsmasker i sina versioner. Detta var alltså bidrag som gjordes långt innan 'Coronapandemin' bröt ut. Tillfälligheter?

Det börjar så smått gå upp för en nu att den gamla Tv-epoken har nått sitt slut. Det vi eventuellt fortfarande ser på är gamla repriser av saker som en gång begav sig. Till detta kanske mycket urvattnade 'nyhetsreportage' utan vidare nyhetsvärde. Någon kanske hävdar; "detta är bara en episod, snart kommer Tv tillbaka med nya friska tag." 

Nja, tillåt mig tvivla en smula. Tv som vi kände det har försvunnit, i dess ställe dyker istället "småkanaler" upp på internet. Jag tror det är på gott och ont. De extremt tjusiga, välpolerade (och tillrättalagda) programmen i statlig regi är på väg ut. I deras ställe kommer mindre välproducerade (men sanna) kanaler, sprungna ur folkets djup.

Har storstatligheten inlett sitt definitiva uttåg ur samhällskroppen? Kanske är det så. Politikerkåren har gjort sig till en permanent 'institution' men folket är inte supernöjda med resultatet de presenterar, då de mest sysslar med sina egna löner. Men om politiken, så småningom, är på väg ut; vad ersätts den då med? 🤔

Vi här kanske skulle slå oss ihop å skapa ett parti !? Ett parti som ser till människan och som inte tänker pengar pengar i allt, Tror faktiskt vi skulle kunna komma långt och få stort förtroende, tror sverige skulle behöva ett nytt politiskt tänkade, för de som suttit de sista 20 åren ska ju inte va stolta direkt !

#5 Ja, eller kanske rentav skapa något helt nytt, som inte är partibundet. Tänker i banor av "rätt person på rätt plats", dvs en typ av ministerval. En annan möjlighet är s.k. 'Flytande demokrati', som är en slags blandform; man röstar antingen själv eller delegerar sin röst. Metoden anses bättre ta tillvara den utspridda kunskapen i samhället och sudda ut gränsen mellan väljare och valda.

Något som kallas Folkets Ting har redan startat. 🙂🌺