Mysticism kan sägas vara en direkt upplevelse av en högre eller inre sanning. Mystikern är sannerligen ingen vetenskapsman eller metodisk utforskare. Snarare är mysticismen raka motsatsen till matematik. Matematikern laborerar med mycket specifika enheter och försöker ta reda på sambandet mellan dem. Mystikern förlitar sig mera på tillvarons inneboende sanning och försöker få en levande erfarenhet av densamma. 

Ett med Gud

Den ultimata mystiska upplevelsen är troligen att erfara fenomenet: 'Ett med Gud'. Detta kan vara svårt eller omöjligt att sätta ord på. Men i ett förändrat, alternerat medvetandetillstånd upplöses gränserna mellan det individuella jaget och den yttre helheten. Individen erfar en extas som övergår fattningsförmågan. Det är en ordlös och omvälvande upplevelse som för evigt lämnar ett avtryck hos den som fått ynnesten att erfara fenomenet.

Mystik i naturen

Naturen, i sin renaste form, är liksom en genväg till den förklarade upplevelsen. Naturen speglar tillvaron i stort och speglar Gud, skaparen av allt. Naturens väsen rör sig, ljuder och dansar i harmonisk andakt. Att vara i och omslutas av orörd natur kan vara en obeskrivlig erfarenhet. Tingen, växterna och djuren förmedlar ordlöst sina insikter, utan ansträngning. Vi behöver bara vara stilla, lyssna och ta in intrycken. Vattnet som flödar och porlar försätter oss i varsam hypnos och självläkedom. Sinnena öppnas och förstärks. Vi förnimmer!

Kulturell mystik

Kulturella yttringar som musik, dans och sång tvingar den logiska vänsterhjärnan att, åtminstone för ett ögonblick, ta 'time out' och bli passiv. Musiken framkallar dans och dansen skapar extas, en vital förnimmelse av något oförklarligt. Även om sången innehåller ord kan den tränga rakt igenom förnuftets barriärer och ge en omedelbar förståelse av det vi söker. Är det vi som dansar, spelar, sjunger, eller är det Universum själv? Vi vet inte och det spelar heller ingen roll. I uppträdandet är dansaren ett med dansen, ett med Gud.

Det fördolda

Mysticismen sägs vara dold, esoterisk, endast för invigda; en hemlighet. Men stämmer det? I mysticismen finns inte hög eller låg, inga strukturer, inga hierarkier. Mystikern inser att det inte går att veta allt och erhåller en ödmjukhet i detta. Den som vet sig inte veta, vet allt. Den som vet, talar inte. Den som inte talar, behöver inget säga. I tystnad förnimmes allt, förmedlas allt, är allt redan sagt. I ordlösheten flödar visdomen fram.

Mystikens väsen

Mysticism är något som, per definition, inte kan förklaras. Det är inte så att viss information saknas för att vi adekvat skall kunna beskriva fenomenet. Nej, det mystiska är något som, i sig själv, är ogripbart. Här närmar vi oss oundvikligen begreppet 'Tao' eller 'Enheten'. Detta något flyr från vår blick, ändå är det närvarande!