Vilket intressant inlägg. Jag förstår vad du menar. Tankebävning är ett bra begrepp, faktiskt. Men jag tänker, att är det inte bäst att göra sig av med alla sina inarbetade förställningar, eller att man börjar där, med att först göra sig av med alla sina föreställningar,  så att man sen endast är mottaglig för all ny fakta som dyker upp? På så vis landar man kanske inte så  hårt på sin rumpa och har heller inget att ödmjukas inför 🙂 För om man inte har en teori som man håller fast vid, har man heller ingen teori som "bävs omkull", dvs ingen tankebävning - inget torn som rasar 😉

Bra tanke! Men oj, hur skall man kunna bränna bort alla sina föreställningar, som man ackumulerat under sina uppväxtår? Det skulle vara som att födas på nytt och se allting med helt nya ögon. Men kanske är detta vad som faktiskt händer under ett 'andligt uppvaknande' eller i uppnåendet av 'kosmiskt medvetande'. För mig skulle det ändå vara svårt att inte ha teorier om saker och ting. Dock försöker jag att inte krampaktigt hålla fast vid teorierna, jag måste alltid vara beredd att släppa dem.

#2  

Ja precis så är det. Det är att födas på nytt och att se allting med helt nya ögon. Där sa du det 🙂 Jesus sa ju också att man måste födas på nytt. Sen är det ju inget fel med att fundera. göra sig teorier och spekulera, så länge man inte ser dom som sanning eller att man gör som du, alltid är beredd att släppa dem  🙂 Kundalinin bränner för övrigt bort allt, men jag kan ändå inte rekommendera det för alla.

#3 Aaah, ja det var förstås det han menade, Jesus! Man läser saker hundratals gånger men förstår ändå inte förrän långt senare. Nej, kundalinin är nog inte för alla, åtminstone inte för de som av nyfikenhet går en 'krasch-kurs' utan att ha nödvändiga förberedelser. Men med förberedelser borde kanske alla göra det. 🙂

#5  

Sorry för sent svar, men ja det där brukar hända mig med titt som tätt, att man läser saker hundratals gånger men förstår inte förrän långt senare. Utveckling kallar jag det för 🙂 Men på tal om Jesus, han sa ju, "Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Barn har ju knappt några föreställningar att bränna bort och inte har de några teorier om saker och ting heller och så ser de allt med helt nya ögon 😉 Men sluta för den sakens skull inte att skriva inlägg  och teorisera, för utan din sajt vore det ju ganska trist och då skulle vi inte ha ett ställe att diskutera på om sådant här.  Huvudsaken man kan släppa och inte klamrar sig fast som du skrev 🙂

#5 Ja visst, utvecklingen tar minsann sin tid emellanåt. Ibland kan det vara så att man skall acceptera en viss tanke eller idé. Tanken är rätt (vet man i efterhand) men likväl kämpar man emot in i det längsta och prövar alla andra idéer in absurdum. Den rätta tanken gillar man inte men tvingas acceptera den till slut. Undrar varför man är så obstinat, det är en märklig tingens ordning. 🤦‍♂️

Kommer nog alltid skriva inlägg och teoretisera, huvudet är fullt av alla möjliga och omöjliga infall, lika bra att få det ur systemet. Förhoppningsvis finns det någon som vill läsa. Om inte annat kanske inläggen har lite underhållningsvärde. 😃

#6: hallå JRSN!

Det du berättar om i dina inlägg är exakt sådant som åtminstone jag ofta funderar/filosoferar över, sedan många år. Så fortsätt gärna informera/underhålla oss här på forumet!

#7 Det är ju kalasbra! Och kanske även andra vill dela med sig av sina filosofiska funderingar. Ju fler desto bättre, tror jag! 👍

#8: 👍 tillbaka!

Tankebävningar är ett fantastiskt uttryck som jag kommer att börja att använda. Tack JRSN! Flera sådana inträffade för mig för ett antal år sedan. Särskilt starkast var alla visioner eller drömmar eller vad jag ska säga som gav så mycket tankebävningar att jag blev helt matt. Men jag kom ut ur det med utökad andlig kunskap och erfarenhet samt en tro på ett högre väsen eller "Gud" om man så vill. Tankebävningar är sinnesvidgande, samtidigt tror jag att det är bra att de inte inträffar alltför ofta. Det är mycket som behöver smältas och undersökas innan tankebävningen satt sig och man är redo för nästa.

#10 För mig brukar det dröja en tid från en tankebävning till en annan. Det beror nog på att jag ofta jobbar utifrån en teoretisk modell (om någonting). Så när den rådande modellen kraschar så tar det ett tag innan jag etablerat en ny modell. Sen när den nya modellen är klar så kan den också fallera. Men då har jag ofta hunnit vila upp mig en tid (det är lite påfrestande att våga ta in nya idéer). 🤦‍♂️