Gamla religiösa föremål handlas olagligt på svarta marknaden. Föremål säljs till ljusskygga individer istället för att sprida kunskap till alls via museer. Jag hade en artefakt, en sten, ett tag som jag fått tag på utan att bryta mot lagar, men det blev mycket spökerier. Så stenen fick flytta från mig ut till en plats i naturen. Det är absolut förbjudet att ta något från en fornlämning, men för ca 12 år sedan grävdes en kultplats ut i Lilla Ullevi i Upplands Bro norr om Stockholm, för att kommunen skulle kunna bygga industriområde över fornlämningarna. Man hittade ett Vi, ett altare eller en upphöjd scen av sten. Större stenar var ställda på högkant i en halvcirkel och i halvcirkeln hade man fyllt upp med mindre stenar så det blev en scen för kulthandlingar eller ett offer altare. Bland stenarna hade man gömt artefakter i form av ringar, edsringar. Viet slutade användas runt 700-talet har jag för mig. Namnet på platsen antyder att det var guden Ull man dyrkat på platsen. Efter utgrävningarna avregistrerades platsens fornlämningar och stora delar av området består idag av industrier och företag. I sommar har de sprängt bort skålgropar i berget för att bygga ut industriområdet ännu mer. När fornlämningen var utgrävd och avregistrerades fick kommunen grönt ljus att bygga på platsen. Arkeologerna hade lagt viets stenar i en hög, så jag var dit och tog en av kantstenarna. Det var ju inte längre en fornlämning, annars hade det varit olagligt. Annars hade jag inte tagit stenen. Stenen var tydligt klyvd så den kunde stå på kortsidan. När den stod upp var den ca 40 cm hög och 50 cm bred bas med oval form (sett ovanifrån) med naturligt rundade kanter. Stenen stod på balkongen utanför dotterns rum, och hennes rum blev mest utsatt av konstiga ljud, dunkar i väggarna, någon gång en mansröst och så såklart mycket oroliga drömmar. Det blev mycket lugnare när stenen flyttades ut i naturen.

#1 Väldigt intressant berättelse! Det kommer mig att tänka på Etnografiska museet i Stockholm. Ett museum är ju bra för folkbildning och även föremåls bevarande. Men många av föremålen har, mer eller mindre, stulits från folkgrupper och kulturer runt om i världen. Etnografiska har nog inte varit alltför beredvilliga att faktiskt lämna tillbaka föremål. 

Till exempel blev det rabalder kring en totempåle tillhörande nordamerikanska indianer, det är några år sedan nu. Pålen lämnades inte tillbaka förrän en grupp representanter från ursprungsbefolkningen kallats till platsen för att tillverka en exakt replika. Det är väl replikan som befinner sig på museet nu, hoppas jag, och inte tvärt om.

Det har även förekommit utställningar med afrikanska masker och fetischer. Men det har varit rätt olustigt att se dem för man känner mycket tydligt föremålens energier, som om de var levande. Vissa föremål bör man nog inte ställa ut.

Håller med dig JRSN. Även jag tycker att NiklasTyreso:s berättelse är intressant och visar ätt gamla artefakter och äldre saker ska hanteras med försiktighet. Jag kan tänka mig att vissa av de som arbetar i industriområdet skulle kunna ha speciella upplevelser på sina jobb. På 80-talet jobbade jag på ett kommunförbund. När jag slutade fick jag en vacker men obehaglig trämask i avskedspresent. Det såg lite ut som en ”uppdaterad” och moderna-färger-anpassad skapelse, inspirerad av indonesiska, traditionella masker. Meningen var väl att den skulle passa 80-talets estetiska ideal. I alla fall hängde jag upp den i alla mina hem genom åren, flytt efter flytt. Trots att jag tyckte att den hade en obehaglig blick och aldrig riktigt kändes hemtam. I min förra bostad drömde jag dock så otäckt om masken att den aldrig mer får sättas upp igen. Så nu ligger den i en flyttlåda utan att jag vet vad jag ska göra av den. Drömmen: Jag stod på balkongen med maskens blick i ryggen. Ur balkonglådans jord grävde jag upp en klumpigt målad trästatyett av Jungfru Maria. Hennes ögon var mellanblå med väldigt vita ögonvitor, stort uppspärrade. Jag bar statyetten fram till masken i mina kupade händer och knäböjde framför den, det kändes som att jag offrade Jungfrun till masken eller erbjöd henne till den. Drömmen låter inte så obehaglig kanske, men jag var djupt oroad när jag vaknade. Jag tog inte ner masken då. Men satte som sagt aldrig mer upp den igen.

#3 Jungfru Maria förknippas ofta med katolicismen. Indonesiska masker finns i mängd, ingen av dem särskild behagliga. Vet inte riktigt vad drömmen kan betyda.

Själv är jag inte bekväm med masker, tycker de är skrämmande och vet inte riktigt hur och varför de skall användas. Något undermedvetet trauma förmodligen.

Tack för länken JRSN, jo jag har googlat masken och kommit fram till att den måste ha gjorts utifrån inspiration av indonesisk tradition, med ett modernt och mindre skrämmande uttryck – men det vilar ändå något outgrundligt och svårtolkat kring den, (det är uppenbarligen en massproducerad produkt), och jag funderar över vem upphovspersonen/träsnidaren är/var. Det var i alla fall en otippad present på en tillfällig arbetsplats och jag minns att jag undrade hur kollegorna hade tänkt egentligen. 

Däremot hänger jag upp venetianska masker som jag associerar till fest och glamourösa uttryck, men ärligt talat är även dessa lite skrämmande och jag vet inte om jag envisas på grund av nån underliggande terapeutisk anledning, som jag just nu inte har en aning om. 😃

Drömmen ÄR svårtolkad men ett tag drömde jag ofta om Jungfru Maria, dock inte nu längre. Jag har dragits till avbildningar av henne i många år, även som ateist, och i ett av mina hus (ett gammalt missionshus för övrigt!) står nu en liten skulptur av Den Heliga. Det känns  bra.

Jag var på Nordiska Museet i Stockholm idag. De hade några spännande artefakter som tillhört Svenska häxor förr i tiden. Bland artefakterna var en del av ett skallben, en handskriven personlig trolldomsbok, en björntand, en örnfot, en trollstav och ett par smörjelsehorn. Smöjelsehornens salva påstods innehålla psykoaktiva ämnen påverkade sinnet att uppleva resor till blåkulla. Självfallet användes nog salvorna ofta även för att smörja skålgropar och kultföremål och ännu oftare för att smörja människor så de blev av med sjukdomar. I en annan monter fanns även en ältsten, en sten med ett hål i som bars i ett snöre runt halsen för att magiskt bota mot ältan/sjukdomar. Bifogar en bild från Nordiska Museet.

#6: Tack för att du delar! Så intressant. Varifrån kommer artefakterna? När hittades de? Detta väcker min nyfikenhet.