Konsten att vara mottaglig

Kära JRSN, vilket fint forum du har skapat! Jag känner ett starkt stöd, vilket behövs eftersom jag just nu upplever att jag är ute och cyklar,  andligt sett. Mina erfarenheter är många, men de har inträffat under en relativt kort period (ungefär fem år) och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med detta. Jag är villrådig. Å ena sidan har jag sagt nej till att uppleva "spöken" och lyckas så där med att sätta upp mentala barriärer. Å andra sidan vill jag ju vara andligt mottaglig och bättre förstå de budskap jag får, som oftast är obegripliga men ibland klockrena. Jag vill också vara ödmjuk inför den andliga världen. Hur gör alla andra för att hantera sin mottaglighet? 

Det lät lite motsträvigt. Går inte att både äta upp kakan och ha den kvar. 😉
Hantera mottaglighet? Jag öppnar upp för alla andar och väsen som vill uppenbara sig för mig.

#0 Hej Diana_Melbourne! Det är många av oss som ständigt är ute och cyklar i andligt avseende. Jag tror att sätten att hantera sin andlighet varierar stort. Ghosthunter ovan är inte främmande för att ta in spöken och andar. Själv är jag mer restriktiv, i synnerhet gentemot demoner, som inte tycks följa några 'spelregler'. 

Det som jag kämpar med själv är att vidmakthålla mina 'mentala barriärer', som du kallar det. Det verkar finnas alldeles för många 'kryphål' hos mig för att det ska kännas bra.

Tack för din fina support! 

Jag har haft möten med mörka väsen, men jag har ännu inte haft något problem med det. Det gäller mycket att vara orädd och modig...det är ett kraftfullt vapen mot t.ex demoner.

Spiritualism.ifokus har artiklar om förhållningssätt och etik, utifrån den spiritistiska traditionen.

Klokt det där att rädsla ofta begränsar. Jag är mer rädd för människors handlingar än för andevärlden, även om andar inte heller alltid är goda.

Lever man gott är man mindre utsatt för negativ andlig påverkan. Jag följer etiken från en religion, som jag inspireras av, och kompletterar med nordisk folktro.

För att uppleva mycket andlighet ska man ägna sig mycket åt andlighet, men man kan undvika avarterna som är kända för att ge problem (som anden i glaset).

Jo, jag upplever andar varje vecka och ibland andra väsen, men det bästa tycker jag är att be om Guds beskydd, det funkar för mig.

Kanske funkar beskyddet för jag har en daglig kontakt med Gud. Andra har beskydd av förfäders andar, eller relation till andra gudar eller skyddsandar. Men då får man nog bygga relation med dem.

#0 Jag kom att tänka på en sak till. Våra anhöriga på 'andra sidan' vill gärna ha en levande kommunikation, de vill bli sedda och erkända för att de finns där och hjälper och stöttar ibland. Alla har 'skyddsänglar' eller guider som finns till hands. Men om man inte vet om vilka de är så bör man ta reda på det (som Niklas också säger), annars är risken att de faktiskt 'spökar' tills man erkänner dem. 

Om man är någorlunda säker själv på sin andliga förmåga så kan man försöka själv med att utveckla sina andliga kontakter. Är man lite osäker är det bättre att anlita ett erfaret medium. Viktigt är att alltid stänga andliga 'portaler', som man medvetet eller omedvetet öppnar. Den ovan nämnda 'Anden i glaset' bör man låta bli helt. Av någon anledning skapar detta mycket starka och ofta negativt laddade portaler.

#4 Jag är också mycket räddare för levande mäniskors handlingar.

Tack alla för återkoppling! Ja, levande människors handlingar är i sanning skrämmande, vilket jag tyvärr fått en hel del prov på genom livet. Kanske en av orsakerna till att jag, för fem år sedan, efter många om och men, samt råd från en dåvarande vän, gick till ett medium som hjälpte mig att öppna upp för det andliga. Jag var skeptiker, men blev snabbt övertygad om att det existerar mycket och världar som inte går att mäta eller bevisas vetenskapligt. Och det var just det, Ghosthunter – jag inser att det inte går att både äta kakan och ha den kvar. Jag fortsätter att söka inåt, och sällan men ibland utåt. Som i det här inlägget. Jag vill tillägga att jag har haft tur och upplevt Jesus samt blivit övertygad om att det vi i dagligt tal kallar Gud existerar. Där finns stöd att hämta och jag gör det på mitt eget sätt. Det var ett bra tips att be om beskydd och vägledning, tack för det Niklas Tyreso. Ja, jag ska ta reda på mer om skyddsänglar och vem som håller sin hand över mig.

Skyddsänglar dom underbara som man med lätt hand kan känna av. Pillande i håret eller med en lätt smekning på kinden.

Min upplevelse av dessa änglar är att dom bara finns där för en,dom gör bara en uppmärksam. När man känner av en ängel, så är man mottaglig.

Min upplevelse är bara en kärleksfull glädje, typ vi är med dig alltid men du känner inte av det,för du är så upptagen av annat.