Annons:
Etikettertidig-historiarymdennibiruastronomi
Läst 943 ggr
JRSN
2019-10-23 11:15

Månens ursprung

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Det är välkänt att jordens måne är alldeles för stor i förhållande till sin planet. Månen är med andra ord inte en naturlig satellit utan måste ha tillkommit på annat sätt. De gamla Sumererna hävdade alltid att månen inte var en måne, utan en himlakropp med planetstatus. Vi skulle således leva i ett dubbelplanet-system. Denna redogörelse är en fri tolkning, baserad på mytologi och intuition, om hur månen blev till.

Jordens tvilling

Vårt jordklot skapades inte ur en skiva av gas och stoft, som vi fått lära oss. Jorden blev till genom delning av en större himlakropp, som vi kan kalla 'Ymer'. Denna jätteplanet låg för länge sedan ungefär där jorden är idag, det var den första tidseran. Men i samband med att en solkropp (Nibiru) passerar alldeles i närheten så delas Ymer i två nästan lika stora delar. Den ena delen blev Jorden, den andra planeten Anu, som idag återfinns som en medlem i Nibirus solsystem. I början intar Anu rollen som 'jordplanet' i vårt eget solsystem, det är den andra tidsåldern. Idag i den tredje tidsåldern är det jordklotet som är ledande.

Kollision i rymden

Stjärnan Nibiru, som är förbunden med Solen, har märkligt nog två olika 'vägar' genom vårt solsystem. Den ena löper vid jordklotets position, den andra i positionen mellan Mars och Jupiter. Det är när Nibiru en gång passerar vid den yttre positionen som tumult uppstår. Mellan Mars och Jupiter låg tidigare en mindre planet som kallades 'Maldek'. Kollisioner är ovanliga i rymden men nu råkar det sig så illa att Maldek och planeten Anu hamnar i vägen för varandra. Sammanslagningen är ett faktum. Maldek splittras nästan helt och en stor portion slås loss ur Anu. Vår måne (Luna) har fötts och Maldek fragmenteras till asteroidbältet.

Länge svävade Anu i livsfara efter kollisionen, dess liv hängde på en skör tråd. Endast långsamt kunde livet återgå till det normala, men i ett mindre format. Luna hade inledningsvis kvar oceaner och en tät atmosfär men planeten skulle drabbas av samma öde som Anu. En himlakropp slår in i Luna och kalvar av ännu ett stycke som blir till den mindre kända månen 'Cruithne'. Livsbetingelserna på Luna reduceras betydligt. I början hänger Luna och Cruithne med Anu som dess båda månar. Långt senare, när Nibiru åter passerar nära jordens bana, händer det märkliga. Luna och Cruithne dras loss från Anu och ansluter sig istället till Jorden.

När månen anlände

Det finns ursprungsbefolkningar som har berättelser om en tid när månen inte fanns. Men plötsligt en dag så uppstår turbulens på himlavalvet. När 'stormen' till slut stillnar så befinner sig en ny bekantskap på himlen, det är vår idag så välkända måne. Även Cruithne finns där men emedan den är liten och med en udda bana så lägger ingen märke till den. Klarade sig några av Luna's strukturer efter den stora omvälvningen? Detta är oklart men eftersom Anu var en högteknologisk planet så kan delar av den teknologin finnas kvar än i dag.

p.s. Cruithne klassas idag som en asteroid med en s.k. 'koorbital' bana i förhållande till Jorden.

……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
                      Hemsida: www.astromantra.se/

  • Redigerat 2020-12-26 05:00 av JRSN
Annons:
JRSN
2020-11-09 11:50
#1

Puffar upp berättelsen om månens ursprung. Det lär finnas ursprungsfolk som har berättelser om en tid när månen inte roterade kring jorden. Vilken märklig epok det måste ha varit när plötsligt ett nytt ljus uppenbarar sig på himlen. Troligen var månens bana inte särskilt stabil inledningsvis. Det kan ha lett till att månen stundom var mycket avlägsen, stundom nästan hotfullt nära.

……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
                      Hemsida: www.astromantra.se/

Upp till toppen
Annons: