Uråldrig historia

Inanna's nedstigning

2019-09-21 22:03 #0 av: JRSN

Sumeriska skrifter berättar om gudinnan 'Inanna' och hennes nedstigning till dödsriket eller underjorden. Exakt var denna plats ligger förtäljer inte historien. Men Inanna tvingas lägga ifrån sig en efter en av sina upphöjda regalier. Till slut är hon helt utblottad och dör, även om skrifterna berättar att hon återupplivas med hjälp av mycket 'kraftfulla väsen', som av allt att döma är gamla bekanta till henne.

En gudinnas offer

Min tolkning av denna historia är att Inanna från början är ett upphöjt kosmiskt väsen. Platsen hon åker till, 'dödsriket', ser jag som planeten jorden, vår förgängliga tillvaro. De 'regalier' hon tvingas att lämna ifrån sig är i själva verket stationer på vägen till den mänskliga tillvaron. Låt oss säga att Inanna från början är i skepnad av en kosmisk 'galaxhop'. Hon måste då passera stegen av; galax, stjärnhop, jättestjärna, gul sol, gasplanet, vanlig planet, måne, asteroid, världsdel, land, region, stad, hus, änglaväsende och människa (enkelt summerat). Vid varje 'station' förlorar hon den del av sin forna status.

Motivet att stiga ner

Detta är en högst personlig tolkning. Men jag tror att det enda som kunde motivera en sådant vansinnigt högt pris är att hon önskade hjälpa en annan nedstigande karaktär, den vi känner som bland annat; Jesus, Muhammed, Buddha, Krishna etc. Ja, det är min övertygelse att alla dessa karaktärer är olika gestaltningar av en och samma själ. Inannas och Jesus öden är sammantvinnade och löper genom historien. Men det finns även fler individer som följt med på nedstigningen. En 'kosmisk familj' har tillsammans gjort detta offer.

Identifiera olika stadier

Att försöka identifiera Inanna på galaxnivå är så gott som omöjligt, inte mycket att gå på där. Längre ner blir det något lättare men fortfarande starkt spekulativt. Hennes gestaltning av jättestjärna kan möjligen vara 'Procyon A' men det är osäkert. Något säkrare är att hennes solgestaltning är vår egen sol; 'Astarte'. Som planet är hon 'Venus', en himlakropp som sannolikt 'slets loss' ur en större version av Jupiter. Inanna som mån-gestalt är osäkert, men det kan vara en av planeten Anu's två månar. Anu identifieras här som en planet i solsystemet 'Nibiru'. Asteroiden Inanna är okänd men världsdelen kan vara 'Antarktis', en plats som tidigare hade liv; floder, bebyggelse, människor. Ett polskifte gjorde dock att kontinenten frös in, försattes i ett sömntillstånd.

Gudinnan och människan

Som gudinna är Inanna förstås sig själv, i Akkadisk och Assyrisk kultur kallas hon 'Ishtar'. Hon föds möjligen i stjärnsystemet Draco men kommer via olika vägar och omständigheter till planeten Anu och senare även till Jorden. Som gudinna tar hon sig flera olika mänskliga älskare och får utstå viss kritik för det. Till slut kommer hon även att inkarnera i den mänskliga sfären. Hon kan med någon säkerhet identifieras som hustrun till Nimrod/Enmerkar; Semiramis. Senare kan vi möjligen se henne såsom drottning Cleopatra VII. Ett hopp framåt i tiden och vi ser Inannas själ gestaltandes karaktären Maria Magdalena. Därefter blir det allt svårare att följa henne. Men gissningsvis så lever hon kvar någonstans, kanske i en mycket enkel och blygsam roll.

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-09-22 00:54 #1 av: Jbgs

Jätte intressant läsning ! MEN var får du allt ifrån ?! 😊

Anmäl
2019-09-22 01:14 #2 av: JRSN

#1 Ja, säg det. Har ju läst en del och studerat privat så där. Men tror det är som när man skriver en roman. Efter en tid börjar karaktärerna få liv och själva diktera handlingen. Sen är det bara att hänga med i svängarna. Glad

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-09-22 13:26 #3 av: FataMorgana

Men tänk om vi alla, inte bara "Inanna", utan att även du och jag och alla andra från början är "upphöjda kosmiska väsen", som bara är här på jorden en kort tid för att göra mänskliga erfarenheter, att vi alla precis som Jesus, Buddha etc är olika gestaltingar av en och samma "själ". Det är i allafall min övertygelse, att vi inte är mänskliga varesler som är här på jorden för att göra andliga erfarenheter. utan att vi är det gudomliga som bara är här på jorden och gör mänskliga erfarenheter, att vi av någon anledning har "stigit ner" hit till jorden, till "dödsriket" och glömt bort vilka vi till vår sanna natur verkligen är. Glad

Anmäl
2019-09-22 15:54 #4 av: JRSN

#3 Så kan det absolut vara. Det påminner om en berättelse som jag plockat upp någonstans, eller som jag hittat på: Guden 'Karnakas', i sin upphöjda himmel, får en fantastisk idé som får honom att jubla och slå andliga kullerbyttor.  I avsikt att låta idén bli förverkligad så antar han materiell form. Men så fort detta sker så är idén plötsligt försvunnen, den är som bortblåst. Därför skapar han människor i ett enda syfte; att återfinna den försvunna idén. Således ligger det i människans natur att ständigt söka efter det ouppnåliga. När tanken är funnen blir människan hel igen.

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-09-23 11:46 #5 av: NiklasTyreso

Det finns många paralleller till flera religioner, även nordisk religion. Jag kollade in wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Inanna

Inanna var fruktbarhetens, kärlekens och krigets gudinna, samma områden som vår nordiska Fröja råder över.

Inanna avbildas med två ugglor, samma djur som den lokala gudinnan Omma på omberg kopplas ihop med (och deras namn liknar varandra). På omberg fanns i för kristen tid i varje generation en kvinna som tog på sig rollen som Ommas (schamanska?) tjänare och iklädd en fågelmask för ansiktet hjälpte hon till med spådomar etc. När hon blev gammal lärdes en ny ung kvinna upp. Ugglan är vaken på natten.

En vanlig tolkning av skandinaviens skeppsbilder är att de representerar solen/solguden som reser på på det blåa himmelshavet från öst till väst under dagen i sin båt. När solen går ner i väst fortsätter solguden sin resa under natten genom underjorden så han kommer upp igen från underjorden i öst på morgonen.

I slutet av stenåldern och under bronsåldern skedde flera stora migrationer till norden med människor från kaukasus och turkiska bönder, så det är inte konstigt om det finns paralleller mellan nordisk mytologi och mellanösterns tidiga religioner.

Anmäl
2019-09-23 15:19 #6 av: JRSN

#5 Kan det ha varit bland annat Kaukasier som etablerade hällristningskulturen i Norden? När man ser dessa ristningar går tankarna till medelhavsregionen snarare än till traditionella nordiska kulturvärden. Kanske var det vulkanutbrottet på Santorini/Thera, omkring år 1600 f.Kr. som tvingade många folkslag att finna nya marker att odla. Under många år täckte askan marken och gjorde den obrukbar.

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.