Personlig utveckling

Känsla och intellekt

2019-09-10 17:35 #0 av: JRSN

Ett balanserat liv är alltid att föredra, i alla olika sammanhang. För människan är det i synnerhet två stora områden som behöver väga upp varandra; jag tänker på känsla och intellekt. Men människor kommer från olika utgångspunkter och har olika förutsättningar. Somliga lever helt och hållet i sina känslor, de mentala kvalitéerna ges inte så stort utrymme. Andra åter vistas uteslutande i intellektuella kretsar och tillåter inte känslovärderingar att komma i vägen för logiska och sakliga resonemang.

Känslorusets lov och förbannelse

Inget ont om sportfantaster, som mer eller mindre lever för sina lag, inom kanske fotboll och hockey. De jublar i himlens höjd när det egna laget skördar framgång men bedrövas intill döden när det går mindre bra. Spänningsmomentet är förstås själva motorn i denna ändlösa pendling mellan lycka och olycka. Kanhända får fantasten ut något även i besvikelsens stund, en slags omvänd njutning: "Mitt lag förlorade, oj vad det är synd om mig". Eller vad säger man om 'biståndsfanatiker', som älskar att hjälpa små gulliga djur utan hem, sända finansiella medel till fattiga familjer i tredje världen och se dem gråta en skvätt av tacksamhet. Företag tjänar grova pengar på att utnyttja människors goda vilja, de vet att spela på känsloregistret.

Den torra sakligheten

Att förlita sig enbart på strikta sakliga argument är givetvis inte heller något ideal. Tänker osökt på 'Mr. Spock' i den gamla serien Star Trek. Denne karaktär hade gjort till sin livsuppgift att inte hemfalla åt ologiska resonemang eller känslomässig svaghet. Resultatet blev förstås en slags datamaskin i mänsklig form som kunde rabbla fakta men egentligen inte sätta sig in i en människas livssituation. Märkligt nog så framhölls Mr. Spock som en slags mall för den perfekta människan. Men vad har man för glädje av en professor som kan mycket rent tekniskt, men som är en känslomässig krympling; hur blir helhetsbilden av tillvaron? Utbildningar till exempelvis läkare eller tekniker är utformade så; det finns ingen plats för känslor.

Att etablera en god balans

Människan behöver aktivt jobba på att balansera känslomässiga och mentala frågor och aktiviteter. Detta borde vara en självklarhet redan i skolan. Jag är dock inte så säker på att rektorer och lärare funderar i dessa banor. Intellektuella studier får förtur framför tekniker som avser att etablera emotionell intelligens, s.k. EQ (Emotional Quotient). Enkelt uttryckt behöver människan använda alla sina sinnen och hela sin mentala kapacitet. Känsla + intellekt blir mer än bara 1+1. Ett balanserat känsloliv och ett intellekt i jämvikt skapar något mer; en multifunktionell människa som kan uträtta storverk. Idag är människor nära nog dysfunktionella. De går genom livet men ser inte klart. Efter sig lämnar de en formlig våg av förödelse.

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-09-10 22:06 #1 av: Magi-cat

#0 Jag är inte säker på att jag förstår ditt resonemang riktigt.
Vi kan inte separera intellekt och känsla på det sättet, och det är inte heller önskvärt. 
I själva verket är våra känslor alltid involverade i beslutsfattande och känslor har rent av en viktig evolutionär funktion. (Tråd på Hjärnan)
Men det är kanske lite så du menar?

 Eller vad säger man om 'biståndsfanatiker', som älskar att hjälpa små gulliga djur utan hem, sända finansiella medel till fattiga familjer i tredje världen och se dem gråta en skvätt av tacksamhet. Företag tjänar grova pengar på att utnyttja människors goda vilja, de vet att spela på känsloregistret.

Här är jag inte alls med i ditt resonemang! Det är naturligt för oss att hjälpa, det är så vi har överlevt fram tills nu och vi mår bra (= får positiv respons) av  att hjälpa andra och bistå varandra! Det är något GOTT och det goda ska vi uppmuntra och här hjälps känslor och intellekt åt att leda oss rätt! 
Inte är man fanatiker för det!

Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade Fenomen. 

Anmäl
2019-09-11 00:02 #2 av: JRSN

#1 Vad jag menar är att intellekt och känsla är olika typer av energier. Däremot håller jag med om att känslan inte skall separeras från intellektet, och tvärt om. Båda skall balansera och integreras i varandra, då blir resultatet bra.

Jag förstår att resonemanget om biståndsfanatiker skapar känslor. Det kan vara provocerande att inse att vi kanske inte alltid hjälper för att faktiskt hjälpa, utan för att vi själva går igång på processen, vi får en 'känslokick' av det. Visst kan och ska man hjälpa, men det bör vara en ganska neutral och saklig gärning. Hjälp för hjälpens skull, inte för att givaren behöver det för egen del.

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-09-11 08:27 #3 av: Magi-cat

#2 Då menade du som jag trodde.
Du får känslan av att vi mår bra när vi hjälper andra att låta som något dåligt och själviskt (att vara självisk är ju inte bra) vilket det inte är. Det är evolutionärt korrekt att må bra av att omgivningen mår bra, det hjälpte oss i tidernas begynnelse att fatta bra och livgivande beslut på savannen och det hjälper oss nu.
Det händer automatiskt i våra hjärnor och det ska vi vara glada för.

Känslokick låter negativt och som något man ska avhålla sig ifrån. Jag tänker hellre så här, att om grannen, djuren, naturen, omgivningen, jorden mår bra så mår jag också bra och det är bra för alla. Det kan inte vara fel.

Naturligtvis ska vi använda kunskap och intellekt för att åstadkomma något varaktigt hållbart och bra, men det tror jag är så självklart att jag inte behöver påpeka det.

Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade Fenomen. 

Anmäl
2019-09-11 10:25 #4 av: Magi-cat

"Biståndsfanatiker" och "känslokick" låter lite som ordet "godhetsknarkare" som man ibland ser användas nedlåtande om människor som strävar efter att göra gott för sina medmänniskor.

Av en slump råkade jag träffa på en artikel av Stefan Einhorn om denna företeelse, där han förklarar hur det hänger ihop i hjärnan och hur ologiskt (!) det är att avfärda människors goda gärningar för att de mår bra av dem.

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/rLRO6K/ja-ni-har-helt-ratt-om-alla-godhetsknarkare

Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade Fenomen. 

Anmäl
2019-09-11 10:46 #5 av: JRSN

#3 Jag hör vad du säger, Magi-cat. Du tänker; 'bra för mig och även bra för andra'. Det är naturligtvis bra, något sunt och självklart. Men alla tänker inte så, många är helt och fullt uppfyllda av sig själva. De bryr sig egentligen inte om andra men i högsta grad hur de själva ter sig i förhållande till omgivningen: 'Det ser bra ut att ge bistånd till fattiga länder, det ser bra ut att ha ett fadderbarn, det ser bra ut att stödja X antal miljöorganisationer, det är bra för min image att vara feminist, etc. och så vidare. Dessutom tror dessa personer på sin egen image, de berömmer sig själva och får verkligen en känsloboost, i själva verket är det 'känslonarkomani'.

Jag måste insistera på att detta är ett fenomen som bör adresseras. Men om man har goda intentioner, verkligen vill hjälpa och mår bra av det så finns inga problem. Exempel: Hur kan en psykolog hjälpa sin klient om hen lever sig in så mycket i klientens känsloliv att hen inte ser klart. Det är skillnad på uppleva och betrakta. 

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-09-11 11:03 #6 av: Magi-cat

#5 Du tänker; 'bra för mig och även bra för andra'. Det är naturligtvis bra, något sunt och självklart.

Nja, eller snarare tvärtom faktiskt. Glad Det jag försöker förklara är att hjärnan fungerar så att när man gör gott för andra och för naturen mår man (ofta) bra själv. 
Det är lättare att leva i en värld där alla hjälper varandra.

Det handlar däremot inte om att förbättra sin image och vad som ser bra ut. De som är "helt uppfyllda av sig själva" och sin image gör nog oftast helt andra saker än arbetar för en bra värld för alla.

I din beskrivning låter det för mig som om det finns en inbyggd misstanke om att feminism, stöd till miljöorganisationer och behövande av alla slag vore något negativt. Där är jag inte med.
Om det ska riktas någon udd så är det väl mot de som gör dåliga saker och förstör för andra.

Exemplet med psykologen är lite av en annan sak. Visst måste en som arbetar med människor hysa empati. Men man blir inte den hjälpsökande människan, man tillför andra aspekter.

Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade Fenomen. 

Anmäl
2019-09-11 12:42 #7 av: wildfire

Jag är inne på liknande tankar som Magi-cat i den här frågan .

Eller vad säger man om 'biståndsfanatiker', som älskar att hjälpa små gulliga djur utan hem, sända finansiella medel till fattiga familjer i tredje världen och se dem gråta en skvätt av tacksamhet.

Biståndsfanatiker där skulle jag kunna ta åt mig  men det gör jag så klart inte för den hjälp jag ger mitt fadderbarn och dom två familjer i Navajo jag är fadder åt det gör jag från hjärtat och för att jag verkligen vill inte för att vara nåt eller fanatiskt utan för jag har sett många gånger genom åren på plats hur dessa människor har det en verklighet som är så fruktansvärd så det gör jäkligt ont i hjärtat .

 Företag tjänar grova pengar på att utnyttja människors goda vilja, de vet att spela på känsloregistret.

Så är det också och man får verkligen kolla upp så det är seriöst och den organisation som jag engagerat mig i sen många år både på plats i reservatet och distans den vet jag är seriös och det fungerar exakt så som det ska. Sänder jag 200 dollar så får familjen exakt den summan så ingen vinst tvärtom varje liten slant hamnar där den ska.

Jag gör inte det här för mig själv utan för att jag kan och jag inifrån min djupaste ande verkligen vill hjälpa. Förväntar mig varken tårar eller tack tillbaka och inte är det en image heller men jag har fått underbara vänner för livet som tagit mig in som deras släkting i sina familjer,vår släkting långt därborta i Sverige säger dom och det är en vänskap så fin så ord kan inte klä det Hjärta

Sen är det så klart viktigt att vi mår bra för mår vi bra då har vi också orken att ge till andra.

#5 De bryr sig egentligen inte om andra men i högsta grad hur de själva ter sig i förhållande till omgivningen: 'Det ser bra ut att ge bistånd till fattiga länder, det ser bra ut att ha ett fadderbarn, det ser bra ut att stödja X antal miljöorganisationer, det är bra för min image att vara feminist, etc. och så vidare. Dessutom tror dessa personer på sin egen image, de berömmer sig själva och får verkligen en känsloboost, i själva verket är det 'känslonarkomani'.

Jag förstår inte riktigt din reaktion i det här, vad är det som klämmer och skaver med tanke på din inställning Funderar. Det är något positivt att kunna dela med sig om man kan oavsett det är miljö,djur eller människor för vi lever i en värld som är orättvis men att man skulle göra det för att det ska se snyggt ut utåt mot andra det har jag väldigt svårt att ta in för man gör det väl för man vill hjälpa inte för att andra ska tycka man gör något bra eller ge sig själv känsloboostar eller att det är känslonarkomani det är tvärtom helt osjälviskt när man hjälper andra.

Du får ursäkta men jag förstår verkligen inte ditt resonemang här och kliar mig febrilt i huvudet för att försöka förstå men nope jag får det inte att gå ihop Funderar

Om en människa hjälper en annan människa så är det något fint och medmänskligt. Hjälper jag gamla Agda över gatan så gör jag det för jag vill hjälpa henne inte för att andra omkring oss där på gatan ska applådera mig utan för att Agda faktiskt behöver hjälp att ta sig över gatan och blir Agda glad och tacksam så är det Agdas sätt att visa sin uppskattning mot en medmänniska. Helt naturliga reaktioner lika med mig hjälper grannen mig nån gång så blir ju så klart jag glad och tacksam och snart är jag där med en nybakad kaka och vill visa min uppskattning och tacksamhet för en fin och härlig granne.

#6 I din beskrivning låter det för mig som om det finns en inbyggd misstanke om att feminism, stöd till miljöorganisationer och behövande av alla slag vore något negativt. Där är jag inte med.

Om det ska riktas någon udd så är det väl mot de som gör dåliga saker och förstör för andra.

Reagerade lika som dig där att ska det riktas nån udd så ska det göras till dom som förstör för andra och inte dom som gör gott och bra.


Anmäl
2019-09-11 13:31 #8 av: FataMorgana

Jag tror jag förstår vad du JRSN menar när du skriver om skillnaden mellan att hjälpa för hjälpandets skull eller om man gör det för att själv kunna stå där i ett så bra ljus som möjligt. 

Går man en andlig väg och vill arbeta på sig själv och  på sitt  ego så tänker jag att det är av yttersta vikt att fundera på såna här saker, som på varför man verkligen hjälper. Gör man det för att man verkligen vill hjälpa, för att  man innerst inne inte kan göra något annat, för att hjärtat talar till en på detta vis eller är det egot som styr, dvs egot som vill få en att framstå som en så god människa som möjligt, som gör det för att bli klappad på huvudet och få beröm eller kanske t.o.m för att egot  förväntar sig skatter och rikedom i himlen av en  gud som sedan belönar en för det goda man gjort. 

För den som behöver hjälp eller får hjälp spelar intentionen bakom hjälparens handlingar förstås ingen roll. Ger jag alltså en slant till en fattig människa så bryr han sig nog inte om varför jag hjälper, utan endast att jag hjälper. För honom är pengen som kommer fram det som gäller och därför säger jag inte att vi inte ska hjälpa där vi kan. Men för mig som går en andlig väg  kan det ändå vara nyttigt att fundera och meditera över varför jag hjälper när jag gör det, Vi alla människor har fel och brister och ingen av oss är så egolös nog att allt vi gör endast skulle komma ur hjärtat.  Det finns så många människor där ute som  vill bli goda människor, som vill avancera sig till högre höjder eller dimensioner och bli belönade av någon där uppe, men allt det här är det bara egot som strävar efter. Jag vet inte hur ofta jag läst på kristna forum om folk som förväntar sig skatter i himlen nu när dom gjort så många goda handlingar och jag vet inte hur ofta jag läst på andliga sajter om folk som tror sig avancera till högre höjder bara för att dom är så hjälpsamma. 

Anmäl
2019-09-11 17:28 #9 av: NiklasTyreso

#5 JRSN, din bild av människors egoistiska motiv till att göra gott, den känner jag igen från mina egna stunder av bitterhet. Men världen blir inte bättre av att jag och kanske du är bittra (ibland).

JRSN, om du råkat ut för en ex bilolycka och blir skadad, spelar det då någon roll om den som ringer ambulans gör det för att hjälpa dig eller för att stärka sin goda självbild?

Det viktiga är att folk gör gott. Det är långt mycket viktigare än motiven för att göra gott. Motiven är viktiga, men inte så viktiga att människor borde sluta göra gott.

Anmäl
2019-09-11 18:09 #10 av: wildfire

#8 Går man en andlig väg och vill arbeta på sig själv och  på sitt  ego så tänker jag att det är av yttersta vikt att fundera på såna här saker, som på varför man verkligen hjälper.

Så tänkte inte jag på det när jag läste trådstarten men absolut finns  även såna människor och det är oerhört skrämmande att andliga ledare lär ut dumheter som att gör du gott så får du det och det i himlen eller så avancerar du andligt och det är rena bedrägerierna som en del ägnar sig åt och skrämseltaktiker.

Dom som faller offer för sånt kan jag bara tycka synd om och går jag till mig personligen har jag ingen tanke på det andliga när jag engagerar mig i andra. Det har aldrig funnits där men å andra sidan köper jag inte det där med att man ska belönas mer i himlen eller få mer visdom och allt annat världsligt påhitt så kanske just därför tänker jag inte så och då blir det lätt att man inte tänker så om andra  för man är inte på det viset själv.

Jag fick en viss bitterhetskänsla när jag läste TS så nånting mer är det här och det får TS berätta om själv om han vill.

Jag får inte ihop det riktigt men kanske kan JRSN förklara för faktum är jag kan ha förstått det här väldigt fel men det känns lite som att vi som engagerar oss  vi gör det för egen vinning och det är verkligen inte sant.

Det är möjligt att det finns dom som gör men ärligt så tror jag att majoriteten inte gör det för eget boost och är man inte lagd åt hjälpverksamhet då tror jag man inte bryr sig alls inte ens för att boosta sitt ego för vem lägger ner pengar tid och energi om inte intresset finns.

Som andlig får man inget mer i himlen oavsett hur mycket man än försöker göra sig till i såna här frågor och där kommer tragiskt nog skrämseln in med straff och helveten så inte undra på att svaga jagas till tro att gör du så så får du det och det. Hemskt hur människor kan luras in i tok,tragiskt riktigt tragiskt Ledsen

#9 Det viktiga är att folk gör gott. Det är långt mycket viktigare än motiven för att göra gott. Motiven är viktiga, men inte så viktiga att människor borde sluta göra gott.

Håller med dig där för vi ska inte sluta göra gott det drabbar bara dom som är i behov och visst är motivet viktigt och att det är seriöst men börjar alla tänka som skrivs  i TS så finns en risk att den som verkligen har behov av andras hjälp förlorar så hjälpa ska vi om vi kan och om vi känner att det är något vi vill göra.


Anmäl
2019-09-11 18:58 #11 av: JRSN

Jaha, ingen förstår ett ord av vad jag säger, utom möjligen FataMorgana. Få se om vi kan bena ut det här massiva blocket av kritik: Artikeln i Aftonbladet; 'ja, en handlings konsekvenser kan vara negativa trots att intentionen är god och vice versa'. De flesta gör det alldeles för lätt för sig. Begreppet 'gott' är ingen renodlat otvetydlig handling. Miljöaktivister som släpper ut minkar anser sig göra gott men skapar istället en miljökatastrof för att den känsliga balansen i naturen plötsligt rubbas.

Begreppet 'feminism' är inte självklart något positivt, för bara ordet i sig utesluter män ur resonemanget. Det spelar sen ingen roll om man menar att feminism 'nuförtiden' innefattar alla människor. Varför då inte kalla det 'jämlikhet', och i överförd betydelse 'Jämlikhetspartiet'?

Menar att det är ganska naivt (svenskt) att helt blåögt skänka medel till olika biståndsorganisationer. Det är ingen större hemlighet att dessa organisationer har blivit vinstdrivande företag som slår mynt av människors vilja att hjälpa. Den organisation som 'wildfire' stödjer bör rimligtvis vara ett undantag. Och hjälpen ges så vitt jag förstår efter bolagets bedömning av hjälpbehov, inte av enskilda länders (organisationers) faktiska förfrågan om hjälp. Katastrofhjälp är en sak, men ett underutvecklat land blir inte nödvändigtvis hjälpta av att bli hjälpberoende.

Om gamla Agda ber om hjälp (eller visar att hon behöver hjälp) så får hon hjälp. Om hon inte ber om eller behöver hjälp så får hon ingen hjälp (hon vill ju inte ha den).

'wildfire': Hjälp inte dina fadderfamiljer med hjärtat utan med hjärnan, för då är du 'nykter' i din hjälp och dina beslut grumlas inte av känslomässiga faktorer. En person som kommer fram till en 'katastrofplats' kan inte ge uttryck för sin sorg och sina känslor i ögonblicket, utan måste raskt och effektivt göra det som behöver göras. Sörja och beklaga sig kan man göra när tid för det gives.

Det är inte bra att 'rikta udd' mot de som gör dåliga saker och förstör för andra. Resultatet blir bara "ett öga för ett öga tills världen är blind".

Nej, jag är inte bitter, Niklas, bara emotionellt luttrad, om man nu kan vara det. Ja, om jag behöver hjälp av en ambulans vill jag heller få det från någon som faktiskt vill hjälpa, än från någon som är mer intresserad av sin image. Denne senare skulle sannolikt löpa större risk att göra fel.

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-09-11 19:12 #12 av: FataMorgana

#9 

Ingenstans har det väl varit på tal om att sluta göra gott. Men tänker att det handlar mer om den personliga utvecklingen än om själva hjälpandet i huvudinlägget. Dvs att veta var man själv står och att se sitt eget ego. Hjälper man andra för att själv må bra / känna sig duktig eller gör man det med endast andras välbefinnande i åtanke? 

#10 

Själv uppfattade jag ingen bitterhet i JRSN´s inlägg, men det kanske beror på att det inte finns någon bitterhet i mitt sinne Skämtar 

Tänker att om man verkligen hjälper pga hjärtat och inte pga egot, att det då heller inte spelar någon roll vad andra kallar en för, om någon ser en som en "godhetskramare" eller som något annat, för i såfall hjälper man ju inte för att själv framstå som något fint, utan endast för den andras skull. Men är det viktigt för en i vilket ljus man själv framstår, så då kan jag förstå att det kan kännas väldigt nedlåtande och förolämpande för egot att bli kallad för sånt. Då kan man ju undra vilken den bakomliggande motivationen verkligen är. 

Anmäl
2019-09-11 20:10 #13 av: wildfire

#11 Begreppet 'feminism' är inte självklart något positivt, för bara ordet i sig utesluter män ur resonemanget. Det spelar sen ingen roll om man menar att feminism 'nuförtiden' innefattar alla människor. Varför då inte kalla det 'jämlikhet', och i överförd betydelse 'Jämlikhetspartiet'?

Nu är jag ingen feminist och håller inte ens med dom men jag måste opponera mig för nog får män plats allt. Har flera vänner som är män och feminister och inte är dom uteslutna inte.

Om gamla Agda ber om hjälp (eller visar att hon behöver hjälp) så får hon hjälp. Om hon inte ber om eller behöver hjälp så får hon ingen hjälp (hon vill ju inte ha den).

Varför skulle inte Agda vilja ha hjälp och måste hon be om den ,kan vi inte vara så medmänskliga så om vi ser en Agda som har problem att ta sig över gatan att helt utan att hon frågar så går vi fram och erbjuder en hjälpande hand. Tackar sen Agda nej så får vi respektera det.

'wildfire': Hjälp inte dina fadderfamiljer med hjärtat utan med hjärnan, för då är du 'nykter' i din hjälp och dina beslut grumlas inte av känslomässiga faktorer. 

Nu ser jag verkligen att du inte vet vad du pratar om i alla fall vad gäller mig för här använder vi både hjärtat och hjärnan och inget är grumligt eller onyktert tvärtom väl genomtänkt både i hjärna och hjärta. 

En person som kommer fram till en 'katastrofplats' kan inte ge uttryck för sin sorg och sina känslor i ögonblicket, utan måste raskt och effektivt göra det som behöver göras. Sörja och beklaga sig kan man göra när tid för det gives.

Nu kan jag bara tala för mig själv och jag är utbildad inom säkerhetstjänst bla brand,sjöräddning samt tågkörning så jag är tränad att se katastrofplatser,tränad  att agera,tränad att ta hand om svåra situationer med oerhört otäcka utgångar så nog är jag van och tränad att befinna mig i länder där det råder fattigdom och här grumlas ingenting tvärtom jag vet mycket väl vad jag ger mig in på.

Vi måste även använda hjärtat för utan hjärta ingen kärlek till vår nästa och använder vi enbart hjärnan utan att känna om det nu ens går så blir vi kalla inombords och fullständigt skiter i våra medmänniskor och ett sånt liv kan jag inte föreställa mig.

En dag kan vi själva behöva hjälp och möts vi då av det resonemang som finns i den här tråden ja då lär vi stå där utan att någon griper in,gud förbjude vilken kall och hård värld det skulle bli.

Vi behöver både hjärta och hjärna för allt hör samman och är ett.

#12  

Tänker att om man verkligen hjälper pga hjärtat och inte pga egot, att det då heller inte spelar någon roll vad andra kallar en för, om någon ser en som en "godhetskramare" eller som något annat, för i såfall hjälper man ju inte för att själv framstå som något fint, utan endast för den andras skull. Men är det viktigt för en i vilket ljus man själv framstår, så då kan jag förstå att det kan kännas väldigt nedlåtande och förolämpande för egot att bli kallad för sånt. Då kan man ju undra vilken den bakomliggande motivationen verkligen är. 

Nu är inte alla ute efter egna ego boostar, visst finns det men som jag skrev ovan så tror jag majoriteten har den äkta goda avsikten för varför lägga ner pengar,tid och energi om det inte kommer inifrån sig på ett ärligt plan.

Vi måste skilja på ego och välmening mot våran nästa, det här är ungefär som med diskussioner vi möter om avundsjukan som en del menar att vi alla har i oss nåt jag aldrig haft och vet inte hur det känns för de har aldrig funnits med mig.

Egot är lika illa som avund för egot får sig törnar av avund och båda är dom destruktiva krafter som kan förgöra en människa och driva henne till mycket ont.

Välmening,medmänsklighet att vilja göra gott för andra ser jag som vänliga handlingar och om sen en människa mår bra av att göra något gott för andra är inte heller fel för då mår två personer bra den som behöver och den som hjälper.

Det finns inget så underbart som att se i Navajo att mat får stå på bordet,att dom får filtar,ved,mediciner,husgeråd med mera saker dom inte kan köpa själva för så pass illa är det och det värmer dom och det värmer mig men att det skulle vara ego boost det stämmer inte alls däremot handlar det om att kunna ge en hjälpande hand för människor som saknar precis allt både på plats och på distans och om ni hade vart där så har ni förstått och fått se med egna ögon att där kommer hjälpen helt rätt hos människor som varken har mat,el,vatten och knappt egna utedass saker som för oss är självklara att ha i vår vardag.

Är det ego att hjälpa dom ? är det ego att känna den kärleken till det folket ? om så då måste jag vara den mest egotrippade tanten på den här planeten för dom människorna gör jag mitt allt för och det kommer jag att fortsätta göra oavsett hur andra ser på mitt ego för jag är inte viktig här men det är dom och deras rätt till ett drägligt liv  Hjärta


Anmäl
2019-09-11 20:23 #14 av: wildfire

Nä fy det här var en så kall och hård tråd så när den uppdateras så klickar jag bort den för det är alldeles för kallt och jag tackar för mig och kliver ur för det här är riktigt tragiskt och är det nåt vi aldrig får glömma så är det medmänsklighet och att kunna hjälpa till om vi behövs.


Anmäl
2019-09-11 21:18 #15 av: JRSN

Jag träffade väl en 'nerv' med det här inlägget, det var inte planerat. Inte heller är det säkert att jag alltid vet vad jag talar om, jag är ju bara människa, med fel och brister. Det har talats om bitterhet, och ärligt talat kanske jag har en släng av det. Orsaken ska jag kanske inte gå in på här, och det kan finnas flera orsaker. Synd att du drar dig ur när det hettar till, 'wildfire'. Ibland behöver man kanske tröska igenom saker för att kunna komma fram till någon konklusion.

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-09-12 06:54 #16 av: wildfire

#15 Jag träffade väl en 'nerv' med det här inlägget, det var inte planerat. 

Det tror inte jag heller det var och att jag reagerar beror på att för mig är det inte själviska avsikter därför så försvarar jag mitt för att visa att det finns vi som gör det för att vi verkligen från hjärtat vill och inte för att få andras applåder eller bekräftelser utan för att behovet i världen är stort och kan man hjälpa till och vill göra det så ska man.

Inte heller är det säkert att jag alltid vet vad jag talar om, jag är ju bara människa, med fel och brister. 

Det är vi alla och därför var jag tydlig med att skriva att jag kan missförstå trådstarten men med dom ordvalen som biståndsfanatiker, känslonarkomani mm så måste jag försvara att så är inte fallet alla gånger.Måhända i några fall men absolut inte alla som vill hjälpa medmänniskor i nöd.

Det har talats om bitterhet, och ärligt talat kanske jag har en släng av det. Orsaken ska jag kanske inte gå in på här, och det kan finnas flera orsaker. 

Alla kan vi känna bitterhet ibland och du kanske helt enkelt behövde ånga av dig ditt för det är en viktig ventil att inte hålla inne men samtidigt ska man inte fastna eller dra alla över en kam. Orsaken varför gör du rätt i att inte gå in på här i öppet forum men nu kan jag få mer förståelse för din reaktion och det är en mänsklig reaktion helt naturlig och inget konstigt alls med det för ibland måste vi få ur oss och ventilera oavsett orsak  det så vi alla fungerar.

 Synd att du drar dig ur när det hettar till, 'wildfire'. Ibland behöver man kanske tröska igenom saker för att kunna komma fram till någon konklusion.

Nja jag är nog den sista som drar mig ur när det hettar till och det är tvärtom jag är en diskussionslysten typ och kanske lite för mycket ibland Skrattar

Att jag drog mig ur berodde helt på att jag blev ledsen för alla dom som har behov av andra människors hjälp. Det här är människor som jag riktigt bryr mig om och önskar att alla kunde få hjälp till ett drägligt liv men nu när jag läste ditt inlägg i #15 kan jag förstå att det finns mer som bottnar i din reaktion och i den reaktionen kom hjälpverksamheten i kläm och då ställer jag mig upp direkt och försvarar dom som har det  dåligt ställt.

Men vet du din tråd förde något positivt med sig också för den fick mig att gå i helt motsatt riktning och jag tog mig ann ett till fadderbarn den här gången här i Europa så du ska ha stort tack som startade tråden för den gör att ett barn till får hjälp.

Och nej det är inte egot som berättar tvärtom så vill jag visa att sånt här kan få motsatt effekt och jag hoppas att fler som kommer in här och läser får samma reaktion för det betyder att fler kan få den hjälp som dom så väl behöver  Cool

Vi kan omöjligt hjälpa alla och räcka till överallt men kan vi göra något om än lite och känner att vi vill då ska vi göra och vi ska aldrig sluta att hjälpa våra medmänniskor oavsett dom finns i vår närhet eller på andra sidan jordklotet så måste vi värna och bevara medmänsklighet Hjärta


Anmäl
2019-09-12 10:03 #17 av: FataMorgana

#13  

Jag menar inte att alla medvetet skulle vara ute efter några ego boostar och även om avsikten är god så är det ändå egot som glädjer sig vid beröm, egot som finner det viktigt att tala om för andra hur duktig man är, egot som glädjer sig vid en massa "gilla" klick. Det är egot som vill vinna diskussioner och egot som blir upprörd när någon inte håller med och det är egot som inte är nöjd med sig själv och som vill bli någon annan än den man redan är osv. Egot är faktiskt ett viktigt tema att befatta sig med om man går en andlig väg. Men egot är inte bara av ondo, utan vi behöver egot för att överuvudtaget kunna överleva. 

Det är heller inget fel med medmänsklighet och att vilja göra gott och att må bra pga det , utan poängen är varför man gör gott, om det är för att själv må bra  eller om det är för den andras skull. Det vore ju intressant att veta hur många som verkligen skulle spendera pengar tilll fattiga eller välgörenhetsorganisatioer om man förblev helt anonym, om ingen någonsin fick reda på det eller om man själv inte mådde så bra av det. Hur många skulle då ställa sig själva åt sidan för att bara hjälpa andra? Jag är inte så säker på att det i såfall skulle fortsätta flöda in lika mycket pengar som nu. 

Men naturligtvis är det underbart att se att fattiga människor få mat på på bordet. Det handlar inte om att sluta hjälpa, utan om självranskan, att veta var man själv står, att se sitt eget ego och lära sig hur egot fungerar. Det här är trots allt en sajt som bland annat befattar sig med andlig och personlig utveckling. Det hör till ämnet att arbeta på sig själv och att lära sig känna skillanden mellan det som kommer direkt ur hjärtat och vad som kommer ur egot. Människan är ingen egolös varelse som gör allt endast för andra. 

Själv älskar jag att arbeta på mig och mitt ego och att diskutera om egot, för mig är det ingen kall och hård tråd, utan en tråd som berör ett viktigt ämne om man vill arbeta på sig själv. Allt jag skriver skriver jag med glimten i ögat och med ett leende på läpparna Skämtar

Anmäl
2019-09-12 13:35 #18 av: FataMorgana

#16 

Men vet du din tråd förde något positivt med sig också för den fick mig att gå i helt motsatt riktning och jag tog mig ann ett till fadderbarn den här gången här i Europa.

Jag tror du har missförstått lite, för knappast vill JRSN att folk ska sluta hjälpa andra eller åtminstone har jag inte förstått saken så, utan vad jag tror att han menar är att det är viktigt att tänka efter ordentligt och klart innan man spenderar en massa pengar hit och dit och att man inte gör det i vilket känslorus som helst bara för att man vill hjälpa och känna sig bra efteråt. Nästan dagligen har jag på min facebook sida reklam från olika hjälporganisationer som vill att man skänker pengar till dem och  flera som skiver att dom nu har skänkt pengar. Inget fel med det om pengarna går dit dom skall, men ingenstans får man reda på om dessa pengar verkligen går dit eller i vems fickor dom i slutändan hamnar. Speciellt pengar som ska gå till fattiga barn i Afrika hamnar ofta i fickan på diktatorer och skänker man pengar till Amazonas kan det hända att dom hamnar i fickan på Bolsonaro. Det är alltså väldigt viktigt att man verkligen vet vem man skänker pengar till, för annars stjälper man mer än hjälper. Därför fattar jag inte hur du menar att den här diskussionen skulle ha fått dig att gå i motsatt riktning. Jag blir bara glad om du hjälper andra och säkert är JRSN det också. 


Anmäl
2019-09-12 14:07 #19 av: JRSN

#18 Ja, självklart vill jag hjälpa andra. Är bara väldigt försiktig för hjälpen är som ett mynt, det har alltid två sidor. Att jag startade den här sajten var inte helt för egen räkning utan i förhoppningen att även andra skulle ha glädje och nytta av den.

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-09-12 14:11 #20 av: FataMorgana

#19 

Tänkte väl det! Tummen upp

Anmäl
2019-09-12 17:37 #21 av: wildfire

Jag ska be att få återkomma till den här tråden framöver. 

Jag vill inte göra det nu men jag vill göra det på plats där hjälpverksamhet sker inte narcissism Gråter


Anmäl
2019-09-12 17:45 #22 av: FataMorgana

#21 

Jag förstår ingenting. Varför en ledsen smiley? Funderar

Anmäl
2019-09-14 17:49 #23 av: wildfire

#22 Jag förstår ingenting. Varför en ledsen smiley? Funderar

Sorgen för alla behövande som kan komma i kläm av inställningen i TS  när man inte vet om att det finns dom som jobbar på ett äkta plan helt utan att få någonting för det.

Jag tror du skrev att ingen skulle göra det här om dom var anonyma men min erfarenhet är annan att det finns dom som är helt anonym och enbart vill ställa upp för andra i nöd .

Vi talar inte enbart om att ge bidrag per månad , vi talar om människor som helt lägger ner all sin tid och sina liv utan att få något tillbaka och att dra alla över en kam som TS gör självklart fick det igång mig för här vet jag verkligen vad jag talar om.

Det är inte fråga om att nå några andliga mål eller vinna poäng i himlen tvärtom med hjärta och med hjärna hjälpa andra för det finns inga straff på andra sidan det är ren skär inbillning och ren skrämseltaktik .

Jag sitter just nu och går igenom bilder från Haiti 2016  när  jag åkte ner och deltog i hjälp arbetet efter Matthew men det är fasen att jag delar med mig så personliga bilder på nätet aldrig i min tid.

Ni får finna er i att vi finns vi som vill hjälpa helt utan att förvänta oss något tillbaka Glad


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.