Personlig utveckling

New Age-djungeln

2019-08-04 19:57 #0 av: JRSN

Den s.k. 'New Age-rörelsen' är givetvis inte ETT begrepp, inte en röresle, inte en religion. New Age är en sällsynt snårskog av praktiskt taget allt mellan himmel och jord. Det är inte en lära, det är snarare tusen och en läror som på något sätt har med andlighet att göra. Blandat med detta finns alla former av Svartkonst, Asadyrkan, Satanism och en uppsjö av liknande inriktningar. 

Jag dömer egentligen inte de mörka yttringarna. Det är bara en smula förvirrande när änglakort och ljusa kristaller mixas hej vilt med djävulsdyrkan och ockultism. För det är tyvärr inte så att andligt inriktade bokhandlar delar upp gott och ont i olika avdelningar; i New Age-djungelns snårskog får man klara sig helt själv.

Att närma sig det andliga

Hur bär man sig då åt, om man har ett intresse för det andliga men inte vet var man ska börja? Man kan naturligtvis göra som jag, och som en blind mullvad kasta sig rakt in i andlighetens irrgångar, utan erfarenhet och utan mål. Men resultatet är sällan bra för risken är uppenbar att man trillar ner i ett antal gropar och raviner på vägen. Den som kommer ut ur en sådan labyrint har givetvis skaffat sig kunskap och erfarenhet på vägen. Men, en del går helt vilse.

Farorna är inte alltid där man tror; i de mörka och obskyra lärorna. Lika många fallgropar finns bland 'ljusets apostlar'. De sprider ljusets och kärlekens budskap och lyser som solen i sina vita kläder. Men när kulissen faller kvarstår ofta bara stora egon och urvattnade läror. Så var ska man börja? Att ha en allmän kännedom om de stora religionerna är nog aldrig fel. Sen kan man förslagsvis inrikta sig speciellt på något område man fastnat för.

Jakten på den dolda skatten

De flesta som 'botaniserar' i New Agevärldens dignande smörgårbord hoppas i regel på den där alldeles speciella 'skatten' som skall lyfta medvetandet till en helt ny nivå. Och dessa skatter finns faktiskt, inget tvivel om det. Problemet är att skatterna är helt uppblandade med allmänt trams och även rent skadliga böcker eller föremål. Om man har tur har bokhandlaren tid och kan tipsa och vägleda den sökande. Men ofta hittar man slentrianmässigt något intressant, köper det, tar med det hem och förväntar sig i bästa fall ha gjort ett kap. Det är en chanstagning!

Är goda råd dyra?

Förr fanns kloka gubbar och gummor som man kunde kontakta om andliga frågor. Var finns de idag? Att gå till en präst är generellt sett ingen bra idé, de befattar sig sällan med New Age. Ska man då slopa New Age-litteraturen helt. För den kunskapstörstande är det nog ingen bra lösning. Jag har ingen riktigt bra metod annat än möjligen denna: Jag minns i huvudet en vers från visdomsboken 'I Ching' (som jag idag inte har kvar). 

Versen löd ungefär så här; "Genom fönstret kommer ljuset in i rummet". Säger egentligen ingenting, men tolkningen var att den som försöker lösa något skall börja med det som är enkelt och tydligt, och sedan gå vidare steg för steg. Med andra ord bör man inte grotta in sig i det mest komplicerade först, då fastnar man lätt. Bättre är att starta med klara begrepp som går att skapa sig en förståelse av. Sen, när man är varm i kläderna, ger man sig i kast med det svåra.

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-08-05 00:49 #1 av: NiklasTyreso

Instämmer med att farorna oftare är människor än trosuppfattningar.

När jag var kristen (konstig lära om Jesus som människooffer) då träffade jag mest många sunda kloka människor, men ibland personer med psykopatiska drag som vände och vred på lärorna på manipulativa och kontrollerande sätt.

Det spelar ingen roll om trosuppfattningar är ok om de som prakticerar dem är störda.

Ja, var börjar man? Med sig själv.
Jag tänkte efter hur jag skulle önska att visa och klocka andliga företrädare borde vara och så började jag försöka bli sån själv istället för att söka hos andra påstådda auktoriteter. Även om jag jobbar med mig själv är jag inte på långa vägar perfekt.

Jag leder ingen annan än mig själv, men som andlig ledare för mig själv försöker jag ställa vissa krav på mig själv.

Anmäl
2019-08-05 07:42 #2 av: JRSN

#1 Kloka ord! Man har ju sig själv att leda och där har man fullt upp från första till sista rutan, man blir liksom aldrig klar. Starkt att du vågat släppa kristendomen som institution (som ett ramverk som mest hindrar tanken). Sen förmodar jag att du fortfarande har en stark tro som ser ut på ett eller annat sätt, men där du har mycket större frihet att komma vidare utvecklingsmässigt. Tummen upp

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-08-05 16:03 #3 av: Vianca

Instämmer med er. Ja djungel är enorm och fallgroparna är flera, men vem är jag att döma. Man väljer själv vilken väg man vill gå.

Anta ock förkasta, gå aldrig djupare in i en lära än du kan ta dig ut. Ha tillit till dig själv, oavsett vad andra människor än säger dig. Det finns många förståsigpåare, som kan vilseleda en.

Anmäl
2019-08-05 16:16 #4 av: JRSN

#3 Just tilliten till sig själv är ack så svår i början. Man tycker det man själv säger låter så plumpt och simpelt, medan det andra säger låter belevat och klokt. Det är ett utslag av dålig självkänsla förstås, något man (jag) alltid måste slipa på. Yrar

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-08-05 16:34 #5 av: Vianca

#4 Vissa personer har talets gåva och då har man skrivandets gåva. Kan hålla med att ens eget är simpelt och andras låter klokt. Man kan låta sådan passera igenom öronen, annars riskerar man ännu sämre självkänsla. Någonting som dessa personer kan passa på att utnyttja.Hyschar

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.