Annons:
Etiketteröversinnligtspökengengångarevålnader
Läst 2025 ggr
JRSN
6/18/19, 9:45 AM

Platsminnen

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

I mediala sammanhang brukar man tala om 'platsminnen', dvs bilder, känslor och tankar som dyker upp hos mediet på vissa specifika platser. Vi talar alltså inte om närvaron av andliga individer här utan om minnesbilder (från en gången tid) som präntat sig så hårt fast på en plats att de skapat kvardröjande känslomässiga spår.

En förklaringsmodell

I ett platsminne kan personer eller kanske djur visa sig, utföra en viss aktivitet, för att efter en stund förblekna. Det är som en magnetremsa som spelar upp en viss sekvens, för den som är mottaglig och råkar befinna sig på platsen. De individer som var med när det hela utspelade sig kan sedan länge ha dragit vidare. De är inte kvar i någon förkroppsligad form, endast en minnesbild vittnar om det som var.

Frågan är var och hur minnesbilden är lagrad. Min tolkning är att det är besjälade väsen (av mindre känd natur) som lagrar bilderna. Ett sådant väsende kan vara en ort, ett landskap, en äng, en tomt, ett hus, ett rum eller kanske en specifik möbel. Enligt animismen är allt besjälat och starka eller traumatiska minnen kan bevaras hos dessa väsen, exakt så som vi själva kan bevara minnet av en speciell sekvens.

Bearbeta det förgångna

Hur kan då enskilda individer/väsen förlika sig med besvärliga ekon från tider som flytt? Troligen på samma sätt som vi människor måste bearbeta jobbiga händelser i vårt förflutna. Den objektiva historien kan vi inte göra något åt; det som hände var ju det som hände. Men känslorna kring det som skedde kan vi i högsta grad påverka. Därmed upphör det trauma som har blivit förknippat med händelsen i fråga.

Metoder att komma åt och bearbeta känslominnen finner vi i tekniker som 'Reiki Healing' och den intressanta metoden 'Emotional Freedom Technique', som även finns med i det här forumet. Därmed kanske inte sagt att vi bör springa runt och befria platser från jobbiga trauman, det är möjligen deras ensak. Men intressant är att vi kan befria oss från våra 'egna platsminnen', minnen vi liksom kört fast i.

……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
                      Hemsida: www.astromantra.se/

iFokus är ett nätverk av intressesajter om allt mellan himmel och jord
  • Redigerat 12/26/20, 6:52 PM av JRSN
Annons:
NiklasTyreso
6/18/19, 8:05 PM
#1

Ibland tänker jag att jag har livlig fantasi när jag för min inre syn får upp bilder av en plats fast för länge sedan. Vid ett tillfälle satt jag på en bronsåldersgrav på en höjd ovanför en åker med ett dike mitt ute i åkern. Plötsligt fick jag för mig att personen i graven visade mig en bild av barn som sprang ner för slänten för att bada i sjön. Nu är ingen sjö där, bara ett dike, men på bronsåldern var åkern botten i en havsvik. Jag har flera gånger haft sådana tillfälliga infall av livlig fantasi/inre bilder. Det bevisar inget. Det verkligt intressanta är om olika personer oberoende av varandra upplever samma.

JRSN
6/18/19, 9:40 PM
#2

#1 Mediala inre bilder är oftast mycket subtila. Trots detta är de ändå i regel sanna, eller har något av sanning i sig. Om de går att bevisa eller inte är kanske inte det viktigaste. Åtminstone inte om det gäller okomplicerade platsminnen. ☝️

……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
                      Hemsida: www.astromantra.se/

NiklasTyreso
6/20/19, 12:04 AM
#3

Jag tänker mig tiden som en skruv, både linjär och cirkulär. Skruven är rak/linjär för att gå att skruva i något. Följer man skruvens gängor runt, runt varv efter varv ser man att skruven även är cirkulär. När ett år har gått då har man snurrat ett varv på skruven så man nästan är tillbaka där man var för ett år sedan men denna gång en gänga högre upp på skruven. Gängorna kan gå sönder och repas, som gamla LP skivors skåror så att information från en plats i tiden lämnar sin gänga och rör sig i reporna med info frammåt eller bakåt i tiden till en plats i tiden som informationen inte hör hemma i egentligen. Med min modell behöver man både befinna sig på rätt fysisk plats och på rätt tid, i en skåra där tid-skruvens gänor skadats, för att uppleva platsminnen.

JRSN
6/20/19, 9:36 AM
#4

#3 Väldigt intressant bild det där med 'tidskruven'. Inte säker på att jag förstår exakt hur du menar men det låter som en utvecklingscirkel. Tid och utveckling är inte linjär utan går ihop i en cirkel. Men när man är tillbaka vid utgångspunkten så har något ändå förändrats, man är på en högre nivå än förut.

Att gängor kan repas eller gå sönder känns helt konsekvent, framför allt med fysiska minnesenheter. Sen finns det förstås den helt immateriella och berömda 'Akashakrönikan', som lagrar den fullständiga versionen av händelseförloppet.

Men platsminnen tycks mig väldigt materiella. De är fragmentariska, subjektiva och kan troligen manipuleras, åtminstone av det väsen som hyser minnena. ☝️

……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
                      Hemsida: www.astromantra.se/

NiklasTyreso
6/20/19, 11:25 AM
#5

JRSN: "Tid och utveckling är inte linjär utan går ihop i en cirkel. Men när man är tillbaka vid utgångspunkten så har något ändå förändrats, man är på en högre nivå än förut." Jag tror du förstått liknelsen med tid-skruvens.när man snurrat runt ett varv är man tillbaka i samma läge, men befinner sig en gänga högre upp på skruven, så inte eg på samma plats.

Carmarino
6/22/19, 5:24 PM
#6

Vet inte om det var ett platsminne direkt, men det var en väldigt obehaglig upplevelse i alla fall. För många år sedan var jag i Göteborg och besökte då Röhsska museet. Gick igenom våning efter våning och tog trapporna mellan de olika våningarna. Trapporna gick bredvid hissen så det var liksom en "hisshall" där man kom upp, och på ömse sidor om hallen fanns utställningsrummen. I hallarna fanns även där en del föremål.

När jag kom upp till den översta våningen, som var den asiatiska avdelningen, så var hallen full av buddhafigurer. Av någon anledning så blev jag riktigt ordentligt rädd, och konstigt nog var det den leende/skrattande buddhan som skrämde mig mest. (Scrolla neråt i länken så ser man buddhan. När jag tittar på den nu så skrämmer den mig konstigt nog inte alls. Kanske för att det är en bild och jag inte är i närheten av den fysiskt.)

Hade mest lust att vända på klacken och gå ner för trapporna igen, men tvingade mig att gå igenom bägge avdelningarna. Hela tiden jag gick där så kändes det som om jag var förföljd av någon som hade en kniv i handen, och som bara väntade på att sticka den i ryggen på mig. Tittade över axeln ständigt för att se om jag såg något, men det gjorde jag förstås inte.

I utställningen fanns även information om samurajer och det fanns en del svärd och knivar där. Den avdelningen skyndade jag mig förbi, för den kändes hotfull. Efter vad som kändes som en evighet hade jag tagit mig igenom alla rummen, och då halvsprang jag ner för trapporna för att komma därifrån. Stannade inte förrän jag kom ut ur byggnaden. Först då släppte känslan av att vara förföljd.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Annons:
JRSN
6/22/19, 11:42 PM
#7

#6 Undrar om du faktiskt fick kontakt med en jordbunden ande där i museet. På din beskrivning så verkar det nästan så. Den där hotfulla känslan och skyndsamheten att komma därifrån. Jag ska åka till Göteborg nu i sommar så jag kanske tittar in där (om jag nu törs). 😮

Apropå den leende buddhan; det skulle kunna vara en association som har med clownsymboliken att göra. Clowner ska ju vara roliga, sägs det. Men många tycker snarare de är skrämmande och obehagliga. Sen är ju allting besjälat, och statyn kanske har någon speciell utstrålning som man känner av. ☝️

……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
                      Hemsida: www.astromantra.se/

Carmarino
6/23/19, 1:02 PM
#8

#7 Vet inte vad det var jag fick kontakt med, men obehagligt var det. Vet inte om andra upplever samma sak, för vad jag minns var jag i princip ensam där just då. Har ett vagt minne av att det var en eller två andra personer där också, men att de gick strax efter jag kom dit.

Det är ju längesedan jag var där, och de har byggt om museet sedan dess, så det ser förmodligen inte ut likadant som det gjorde då. Fast det hade ju varit intressant om du hade besökt det och sett om du hade märkt något.

Har faktiskt inte funderat på om den leende buddhan kan ha någon association med clowner, men det är ju inte omöjligt. Vad jag minns har jag aldrig tyckt om clowner, inte ens som barn har jag för mig. Fast jag tror nog mer på att statyn har någon utstrålning som gör att jag reagerade på den. Dessutom har jag aldrig känt någon dragning till österländska religioner, och däribland buddhismen.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Upp till toppen
Annons: