Andliga orter

Himlens port

2019-06-11 14:52 #0 av: JRSN

När jag var yngre drogs jag med stora hälsoproblem. Eftersom jag upplevde den fysiska tillvaron som så svår sökte jag mig ofta bort i tankarna, till andra världar. Att sova och drömma blev en favoritsysselsättning, jag drev lätt bort i en slummer, ett meditativt tillstånd mellan dröm och vaka, där olika visioner avlöste varandra.

Porten

Vid ett tillfälle hade jag en väldigt speciell upplevelse, jag tror att det var en dröm men den var mycket klar och tydlig. I drömmen står jag framför en jättelik port, en sådan med två dörrar som stängs på mitten. Jag förstår instinktivt att det är himlens port jag ser. Men dörrarna är stängda, det är ännu inte min tid.

Den dova tonen

Därefter glider jag ner så att jag befinner mig i underkant och vid sidan av porten. Den tycks vara gjord av massiv granit. Nu lägger jag märke till ljudet. Det är ett mycket dovt lågfrekvent ljud som utgår från porten själv. Upplevelsen är mäktig, jag känner vördnad inför ljudet. Det känns som att jag har hört det förut.

Flytande ljus

I glipan till dörrarna sipprar ett vitt ljus ut, det tycks ha en flytande konsistens. Jag ser inga andra personer/själar. Visionen tycks vara av ren informativ art. Nu upphör visionen och jag vaknar. Synen av porten är spektakulär, jag känner på mig att det är en upplevelse jag inte ska glömma i första taget.

Epilog

Ärligt talat tror jag inte Himlens port 'ser ut' på något speciellt sätt. Den visar sig sannolikt efter var och ens föreställningsvärld. Detta bekräftas också i de många 'nära-döden-upplevelser' som har berättats från olika kulturer och länder. Porten kan vara en simpel dörr, en hiss, ett staket, en äng, ett vattendrag eller en bro. 

Men kanske bör man göra skillnad på två olika gränser; en där 'silversträngen' brister och själens separeras från den fysiska kroppen. En där själen lagt av sig de tre tyngsta aspekterna av sin kropp (även de psykiska) varvid individen är redo att träda in i himmelrikets första sfär: 'Kultursfären'. Nu kan porten öppnas!

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-06-11 18:32 #1 av: Wonnalesan

Fint skildrat!

Om porten finns mycket skrivet, som du så vist skriver är det nog individuellt hur man  upplever den. Jag såg den som stora juveler av genomskinliga stenar, de gnistrade och hade transparens. Rosa, lila, blå gröna.

Jag hade en NDU och såg också mycket som jag aldrig glömmer. En underbar flod med träd i  olika stadier, från kala, till fulla av frukt. Flodens vatten var som levande , som energier som strömmade fram. Det är 30 år sedan nu, men jag vårdar detta i mitt inre som en gåva....Tack för din berättelse...Mvh/WLBlomma

Anmäl
2019-06-11 22:44 #2 av: JRSN

Mäktig upplevelse, Wonnalesan. Visst är det fantastiskt att det finns världar bortom beskrivning vid livets slut; äventyret fortsätter. Den jordiska tillvaron är troligen bara som en blek skugga jämfört med mer andliga nivåer! Tummen upp

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-06-12 06:50 #3 av: Wonnalesan

Jag tror jordelivet är ett ganska primitivt stadie, det syns på hur människan lever det.

. Man kanske kan likna livet med fjärilens metamorf , att vi genomgår olika stadier av utveckling, vi kanske bara är i larvstadiet och vet inget om varken puppstadiet som skulle kunna vara det vi kallar döden.

Jag såg båda mina föräldrar dö och deras döda kroppar hade ingen likhet med deras levande kroppar. Det var som en plats de bodde i bara. Ja det enda vi vet är att v vet nästan ingenting.

En blek skugga , så är det nog, högst troligt! Mvh/WLBlomma

Anmäl
2019-06-12 10:10 #4 av: JRSN

#3 Vi vet nog lite grann i alla fall, för det är så många (som du själv) som vänt åter och berättat mer eller mindre detaljrikt om andra sidan. En frustrerande sak med jordelivet är att vi liksom måste börja om från ruta ett vid varje återfödelse. Men ju mer man utvecklas desto kortare blir "återkopplingsperioden", dvs den tid det tar att återerövra den kunskap man förvärvat genom många liv. Får idé

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-06-12 17:57 #5 av: NiklasTyreso

Spännande erfarenheter ni har!

En bekant ur min f d frus vänkrets dök i en swimmingpool och bröt nacken och blev förlamad och låg orörlig vid fullt medvetande och drunknade!

Personen återupplivades efter 5-10 minuter, men efteråt hann jag aldrig (pga skilsmässa) fråga om nära döden upplevelser.

Man träffar ju inte folk som återupplivas så ofta.

Anmäl
2019-06-12 18:18 #6 av: Wonnalesan

Jag respekterar dina tankar JRSN!

Men själv har jag inga tankar om reinkarnation. Tanken är oerhört skrämmande för mig? Vem skulle styra systemet och se allt vi gjort fel för att döma oss till kanske hemska liv? Det kräver en som jag ser det helt rättvist system-

Ingen plats för förlåtelse, ånger, försoning eller frid. Vad mynnar det då ut i?

Jag vet att det är många som har denna tro, men detta liv har varit mer än plågsamt och en kamp att hitta sig själv, att kämpa den goda kampen. Att bli en görare av goda handlingar för andra, man kan säga-älska sin nästa som sig själv-. Inte är det  väl så att våra äldsta är de som måste födas om för de lärt för lite?Att små barn är färdiga? Så de kan dö. Jag får inte ihop dessa tankar.

Men alla blir saliga på sin tro, jag har tryggheten i ett rike som är evigt, likt detta men utan tårar sjukdom och sorg. Den bär mig i mörka stunder. Det tröstar mitt sörjande hjärta när jag saknar och gråter, att vi alla ses igen där på andra sidan regnbågsbron...Mvh/WLBlomma

Anmäl
2019-06-12 20:29 #7 av: NiklasTyreso

Tack Wonnalesan för din beskrivning av livets smärtsamma uppoffringar och många gånger meningslösa lidande! Det känner jag igen mig i.

Lidandet i livet har lett människor till många olika trosuppfattningar om varför det sker och tankar om lidandandet i förhållande till döden.

Exempel: Lidande för att förbättra sin karma och återfödelse.
Lidande som guds straff.
Lidande som något man ska lära sig utav, för annars upprepas det igen och igen t o m i återfödelse.
Lidande osaliga själar som återförds för att slutföra det de inte lyckats med i tidigare liv.
Lidande som något som försonar synd.
Lidande som något helt meningslöst.
Mm osv...

Var och en väljer sin tro.

Anmäl
2019-06-12 21:02 #8 av: Wonnalesan

Ja så är det ju!

Tack för fina ord. Min tro har utvecklas genom åren, vid 42 års ålder fick jag en omvälvande upplevelse, både genom NDU, men också på annat sätt. Livet tvärvände, man kan kalla det frälsning i Kristna termer.

Man skulle också kunna säga att jag fick se mitt liv passera revy under tre månader. Allt själviskt, allt ont som jag både visste och inte visste att jag gjort. Det var en sorg, men en kärlek fanns bredvid. jag törs påstå att jag var som folk är mest, men enligt annat sätt att se hade jag  missat målet.

Jag fann Kärleken och eftersom jag är född i ett Kristet land var det där jag sökte. Jag studerade religion, jag gick i alla församlingar för att känna efter mitt hem. Men till slut fann jag det ju inom mig själv. Men jag samlade visdom på vägen.

Under min upplevelse försvann vanor , bla hade jag rökt i nästan 30 år, behovet försvann över en natt. En avvaktande attityd till människor som jag haft försvann och gav mig en känsla av att förstå människor och varför de handlade som de gjorde. Jag arbetade med barn från 1år-till 15 års åldern och fick rädda många barn ur svåra förhållanden, även bokstavligt har jag räddat barn från bla drunkning, kvävning bla, jag var liksom på plats. När jag skriver detta inser jag hur min stig sett ut, fast den varit så tung så har den gått på välsignade vägar.

Mycket känns avlägset och hela jag är slut och så trött, jag är 71 år och har nog gjort mitt snart. men till sista andetaget så kan jag så små korn av värme hoppas jag.

Det finns alltid någon som fryser, är ensam, fattig, sjuk, gammal eller utsatt på  andra sätt. jag vill sluta med orden...jag har gjort mitt allra bästa! Hoppas det räcker en gång vid porten. Att den öppnas och någon säger -Välkommen hem- Mvh/WLBlomma

Anmäl
2019-06-12 22:29 #9 av: JRSN

Wonnalesan och Niklas: Tack för era berättelser. Jag har inte någon romantisk idé om reinkarnation, endast en ganska krass visshet om tidigare liv. Jag har (tyvärr) några mycket tydliga ihågkomster av dessa liv, och den smärta och förnedring de innebar. Men jag tror ändå på en mycket rättvis "plan" som Gud/Universum har för sina själar. Lidande lär inte förbättra karma men kanske att göra bättre val, när det vägskälet dyker upp. Livet på jorden är verkligen ingen dans på rosor. Jag tror detta beror på att vi befinner oss i en turbulent utvecklingsfas, där gott ställs mot ont och där vårt känsloliv luttras på ett ganska omtumlande sätt. Men denna tidsera har dock ett slut och då väntar en mycket bättre livsupplevelse. Pustar

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl
2019-06-12 22:38 #10 av: NiklasTyreso

I andliga kretsar är det jag nu skriver inte populärt, meeen..

Hur hamnar man på rätt plats i livet där man kan göra gott, som du vittnar om?

Det tror jag är en följd av att inte bryta mot universums/guds andliga principer eller riktlinjer.

Väldigt många religioner sammanfattar det som att det viktigaste är att göra mot andra vad man önskar att de ska göra mot en själv.https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln

Jag har en karaktärsbrist jag brottats med större delen av mitt liv, som gjort att jag missat många möjliga goda chanser leva enligt målet med mitt liv.
Nu jobbar jag med mig själv, men oj vad många missade möjligheter jag har bakom mig, för att jag inte gjort vad alla stora religioners etik säger att man ska göra.

Vem vill gå genom pärleporten och känna att man missat målet med sitt liv.😞😭

Jag kan inte ändra min historia, bara leva godare nu, nu igen, en dag i taget, gott så många dagar som möjligt alla dessa dagar till pärleporten är där för mig.

Anmäl
2019-06-13 07:03 #11 av: JRSN

Jag måste lägga till att jag givetvis respekterar andras livsåskådningar, var och en blir som sagt salig på sin tro. Själv kämpar jag för att få rätsida på mina egna tillkortakommanden, vilka inte alltid är synliga för en själv. 

#6 "Vem skulle styra systemet och se allt vi gjort fel för att döma oss till kanske hemska liv? Det kräver en som jag ser det helt rättvist system-" 

- Jag tror att det ytterst är vi själva som styr systemet och utstakar våra liv (utifrån det vi behöver). Detta är en buddhistisk tanke men som jag ser det även förenligt med kristna värderingar. Det finns en universell Gud men denna Gud är oss endast behjälpliga och dömer inte. Vårt högre jag är en mer personlig Gud som tycks vara intresserad av vår andliga utveckling.

Jag vet inte, är det alltid rätt att fokusera på goda handlingar? Missförstå mig rätt; att rädda barn från kvävning och drunkning är självklart det rätta. Men i det vardagliga livet så kan det vara svårt att göra 'gott', för man känner inte utfallet, hur ens handlingar påverkar på längre sikt. Att till exempel ge bistånd till ett land kan kännas självklart. Samtidigt kanske det hindrar landet att ta itu med viktiga reformer och förändringar. Att vara sann är kanske viktigare än att visa godhet?

..........................................
Sajtvärd: Andar, änglar & demoner / Knackningsterapi
                      www.astromantra.se/

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.