2019-05-16 07:37 #0 av: JRSN

Finns det något gott att säga om demoner? I ärlighetens namn får man väl erkänna att de lever i samhällen precis som andra väsen och ibland oroar sig över att födan skall sina, inte räcka till (demoner lever av människors känsloenergier). Givetvis måste det finnas enskilda demonindivider som uppvisar större moral och medkänsla över sina medväsenden än vad merparten av demonerna ger uttryck för. Man får betänka att den universella utvecklingen till slut frambringar demonindivider som kvalificerat sig att inträda i nästföljande väsenskategori; djurväsenden. Men ändå, vi är trots allt endast föda åt demonerna.

I mina frenetiska (mentala) krig med demonrasen begick jag säkerligen ett och annat övergrepp i vrede och frustration. Tänk dig att bli urskillningslöst attackerad av en osynlig fiende och inte ha en aning om vem eller vad det är och inte varför och hur påhoppet sker. Det var helt och hållet en inre strid men den var lika påtaglig för det. Efter att ha blivit totalt manglad och misshandlad under många år började jag kunna urskilja vissa mönster i förloppet. I den destruktiva processen kom jag att förstå mer och mer hur min fiende tänkte och agerade, jag kunde vidta vissa motåtgärder. Idag har jag en någorlunda god bild av hur demoner fungerar.

Jag insåg slutligen att demonerna hett eftertraktar den kroppsgestaltning de saknar. Detta kan få dem att besätta väsen, styra deras vilja, för att därigenom få ett verktyg att agera med. Ännu mer utstuderat är när de manipulerar organiska väsen att framställa avancerade robotar, utrustade med artificiell intelligens. De AI-styrda kretsarnas ettor och nollor kan mycket enkelt kontrolleras/modifieras av demonerna, och så har de erhållit en maskinell kroppsgestaltning. Demoniserade hybrider av människor och robotar koloniserar universum; detta är en plåga och ett mycket stort bekymmer.