Min tanke är att vi alla är olika med olika styrkor och svagheter, både som personer men även spirituellt.
Att man inte ska fokusera på HUR man ska komma i kontakt utan på ATT man vill ha kontakt, då tror jag att man har en större chans att hitta sitt sätt att få en kontakt.
En av mina starkare förmågor är att känna energier och anderesor, så det är så jag känner vad man kallar Gud och jag ser Gud som en galax ungefär.

Från början när energivarelser kom in så såg de ut som plockade ur Bröderna Lejonhjärta, ungefär, och det var väl för att jag skulle känna mig trygg.
Sen jag bad dem visa sig som de verkligen ser ut så ser jag dem som ljusvarelser, starkt lysande vita.
Förutom den då som vi kallar Gud, som jag ser som Vintergatan ungefär.

Min poäng är alltså att man inte ska låsa sig vid ett sätt utan om man öppnar upp och kallar på någon så kommer de på det sätt som just du har lättast för att uppfatta.
Våra guider är våra bästa individuella lärare och om vi försöker att bara vara öppna och inte låsa oss fast vid en massa föreställningar hit och dit och hur andra har gjort, så har vi större chans att utvecklas snabbare, tror jag :)

#1: Jag respekterar förstås din syn på Gud och det spirituella, var och en blir salig på sin fason. Jag vidhåller ändå vikten av att vara i full kroppslig, andlig och själslig balans om man ens vill komma i närheten av det som kallas Gud.

Låt mig ta liknelsen med att komma över en flod. Det räcker då inte med ATT vilja komma över, man behöver även simkunnigheten för att lyckas, alternativt att man har förstånd att skaffa färdmedel att ta sig över. Det jag menar med simkunnigheten i det här fallet är att förstå hur man själv fungerar som människa. Olika färdmedel kan vara utarbetade metoder som redan existerar och som har som slutmål att nå Gud.

Jag har alltså inte låst mig vid ett sätt utan istället presenterat en metodik, en vägkarta, som erbjuder ett bra sätt att erhålla en konkret kontakt med Gud. Guider är väl bra, men de representerar de fakto omvägar till målet. Det jag försökt visa på är grundmodellen, där man står på egna ben.

Ja, det är många som jobbar mer metodiskt än jag har gjort.
Mina guider har lärt mig.
Mitt mål var inte alls att göra anderesor från början, jag skulle meditera/slappna av så jag kunde sova som stressad småbarnsmamma med magnesiumbrist och sen tog mina guider mig vidare.

Men min poäng är alltså att vi alla är individer och det som är rätt för mig är kanske inte rätt för någon annan o vise versa. Men guiderna vet vad som är rätt för just mig.

Vi har ju väldigt få gurus o schamaner i västvärlden. Så de som vaknar nu frågar de som har mer erfarenhet.
Jag har hört och sett många erfarna spirituella ge råd om sådant de behöver själva, som en som bjöd in till en aktivitet att "öppna sitt hjärta" och en ung tjej som tänkte gå hade problem med att hon var för öppen.
Och många som har svårt att ge råd på den oerfarnas nivå, ungefär som att lära någon att cykla genom att berätta om cykeltävlingar.

Så jättebra tanke där om att bygga det lite stadigt och långsamt, tänker jag.
Som ung kan man lyssna på många och sen gör man det som känns rätt i hjärtat/ intuitivt :)
Och jag tror inte att man får kontakt förrän man är redo, som du säger, man har en väg att gå innan. En reningsprocess och skala av fasader och öppna sitt hjärta.

#3: "Ja, vi är alla individer", som folket unisont säger i filmen 'Life of Brian' (för att skämta till det lite). Och visst går det att ta den individuella resan på sitt sökande, jag gjorde det själv. Den uppenbara risken är förstås att man går på ett antal nitar på den vägen, och tar ett antal omvägar i den snårskog som det andliga innebär. Jag inser förstås att det är en smula 'pretentiöst' att försöka visa på en grundmetodik, det är osvenskt och att sticka ut hakan. Jag har gjort det ändå och ber trots allt inte om ursäkt.

Jag har tagit en hel del stryk, men det jag faktiskt kan bidra med som en följd av resan är att jag har ritat in en hel del på den, praktiskt taget, 'vita kartan' som hittills varit det enda vi haft att tillgå. Nu finns åtminstone några milstolpar, påstår jag. Med dem till hjälp kan kanske andra fortsätta att komplettera den andliga kartan, till förmån för framtida generationer.

Min plan nu är att försöka översätta texten till engelska, det blir nog en utmaning.

Ja, det är super att göra en liten mall som säkert kan hjälpa många :)
Men jag bara menade att folk ska inte ta det för en karta, den rätta vägen, utan känna efter själva att det känns rätt för dem.

Och det är mycket bra med osvenskt, tycker jag, jantelagen är dags att skrota.

#5: Javisst, jag tror inte folk låter sig styras. De går sin egen väg på gott och ont. En karta är det ju men kartor kan vara bra eller mindre bra. Det är helt upp till vem som helst att göra sin egen karta över verkligheten. Andra kan sedan välja vilken karta de vill använda för att förenkla tillvaron. 😊