Jag äger ingen smartphone och har inget behov av det heller. 
Visst sitter jag en hel del vid datorn men om internet skulle ligga nere skulle jag bara rycka på axlarna och ägna mig åt något annat av mina intressen. 

Jag tycker absolut att den nya tekniken har förbättrat och förenklat en del saker men som med allt är det bäst med lagom. Bara för att man kan prata via videosamtal betyder inte det att det behöver ersätta ett möte ansikte mot ansikte osv. (Om vi pratar om vardagen utan corona-eländet…)

Håller med om att det finns stora problem med att folk är mer fokuserade på skärmar än sina nära och kära men hoppas väl att folk vaknar upp och hitta en vettig balans. 
Själv skulle jag bli knäpp av att umgås med folk som har mer ögonkontakt med skärmen än med mig när vi träffas. 

Jag är 33 år kanske ska tilläggas.

#0 Det känns som om ungdomen idag är mycket mer fokuserade på den digitala världen. För dem är det den 'riktiga' värden medan den fysiska verkligheten är mer sekundär. Alltså en större svårighet att kommunicera mellan generationerna än förr i tiden. Tror dock att detta kommer att bli bättre framöver. Den gamla gemenskapen kommer tillbaka igen.

#0 Jag har just umgåtts med mina vuxna barn i en vecka (de är 20 plus) och tycker mig märka att de är ovana vid vanlig kommunikation. Både deras pappa och jag är extremt utåtriktade och samtalsföra. Vi har uppmuntrat samtal vid matbordet, diskussioner om allt möjligt under hela deras uppväxt. Men nu när de bott hemifrån i några år är de märkligt tafatta i sociala sammanhang och återvänder hela tiden till sina mobiler. Sonen spelar dataspel och dottern messar med sina vänner. Vi träffas inte så ofta och samtalen går extremt trögt, även när jämnåriga i deras ålder besöker oss. Jag upplever en oförmåga och ovana vid sociala sammanhang, och att nya medier inte tränar dem till social samvaro med andra människor IRL. Det är sorgligt. 😞😢♥️

#3 Ja, det är en underlig situation, eller hur. Men kanske är det bara en ny typ av generationsväxling, samma som vi hade mot våra föräldrar, fast med annat innehåll. Innevarande generation har nog alltid svårt att förstå efterträdarna och deras sätt att vara. Men jag kommer att tänka på en gammal vers i boken 'I Ching' som lyder ungefär: "Om din häst springer bort, rusa inte efter den, då springer den bara ännu längre bort. Om det är din häst så kommer den tillbaka av sig själv." Med andra ord så behöver vi inte vara oroliga. Vi har osynliga band med våra närmaste. När tiden är mogen så kommer de själva att söka kontakt och börja kommunicera.

Jag upplever att unga människor väldigt ofta har problem med social fobi, kan tekniken stå för detta fenomen ? Ofta skriver ungdomar meddelande till varandra, ringa samtal verkar inte ske så ofta nu 🤔 Vet flera unga som har svårt att betala i butiker mm, kanske fanns för 20 år sen med? Bara att ja inte la märke till det ? Även tilliten till andra verkar ha minskat… kanske inte konstigt med alla galningar som verkar finnas runt oss dock…