2019-05-15 19:18 #0 av: JRSN

Av olika skäl kan avlidna personer komma att fastna mellan den fysiska och den andliga världen som spöken. Men det finns sätt att råda bot på detta!

Avklädandet av den materiella kroppen

Människans kropp består inte enbart av den fysiska materien. I själva verket bär människan på sju kroppar, av olika densitet och energier. Den fysiska kroppen, med dess elektroner och protoner, är den som människan släpper först, när döden inträffar. Men människan lever dock vidare i två lättare kroppar, som dock hör till den fysiska tillvaron. Dessa två, nervkroppen och plasmakroppen, kan med ett gemensamt namn kallas 'fantomkroppen', den gestaltning som spöken använder.

Det är nu på intet sätt meningen att människan ska leva i 'limbo', ens under en kortare tid. Därför brukar människans högre jag (ledsagaren) omedelbart stå redo för att kalla hem den avlidne, hem till andevärlden där många bekanta själar redan väntar på den nyanlände. Ledsagaren framträder alltid som ett vitt ljus, vari den avlidne kan se hela sitt liv i blixtbelysning (en ögonblicksbild av livets höjdpunkter). Det finns dock tid för den avlidne att säga adjö till anhöriga, en sista hälsning.

Ouppklarade göromål

Men, livet är som bekant inte alltid fridfullt. Döden kan komma lika snabbt som det går att blåsa ut ett ljus, det kan finnas faktorer som på ett eller annat sätt håller den avlidne kvar i den materiella världen. Vi ska här bara nämna några få exempel:

  • En stark bundenhet till mat och dryck.
  • En alltför stark koppling till föremål, pengar och gods.
  • Ett starkt beroende av sexualitet eller känslorus.
  • Ouppfyllda löften eller förpliktelser.
  • Oppklarade relationer eller konflikter.
  • Olösta oförätter eller mordfall.
  • Otröstligt behov av att förlåta eller få förlåtelse.
  • Anhörigas böner som håller den avlidne kvar.

När någon eller flera av ovanstående faktorer föreligger så kan den avlidne inte släppa taget om det materiella och gå vidare. Ett standardförfarande är då att skyddsänglar eller ledsagaren själv griper in och råder bot på situationen. Det kan dock finnas situationer där läget är helt låst; den avlidne varken kan eller förmår förändra sin infallsvinkel. Konfrontationen slutar nu i ett dödläge, bokstavligt talat. Skyddsänglarna står maktlösa, ledsagarens hot och böner leder inte till något konstruktivt. Den avlidne blir kvar i sin fantomkropp, dessvärre på obestämd tid.

Tillvaron som spöke

Förvånansvärt ofta är den jordbundne (platsbundne) själen inte medveten om sin död. Han/hon upplever ju fortfarande omgivningen som den alltid varit. Materien uppträder (ungefär) som förut men eventuella märkligheter förklaras alltid bort såsom tillfälliga avvikelser. Och krämpor såsom värkande axlar, hälta, huvudvärk eller ryggont är minsann kvar precis som förut. Så den jordbundne vandrar runt i sina självskapade cirklar, i rutiner som alltid har varit och alltid skall förbliva.

Men konfrontationer med de levande går förr eller senare inte att undvika. De levande vill renovera huset, bygga om och göra nya lösningar. Den avlidne märker att "främmande personer" går i dennes hem och stör ordningen. Nu skapas en rad problem, för viljor kämpar åt olika håll och det uppstår turbulens. De levande kan uppleva en allmän "tyngd" på platsen och känna av en distinkt motvilja. Samtidigt försöker den jordbundne påkalla uppmärksamhet och stoppa byggambitionerna.

Någon gång kan den avlidne inse att han/hon har avlidit men ändå inte förstå hur man skall komma vidare, vart man skall gå. Även här försöker den jordbundne påkalla uppmärksamhet hos de levande, be om hjälp. Men de levande förstår inte signalerna som tvärtom framstår som rena spökerier; föremål som flyttas eller går sönder, klockor som ringer eller 'skepnader' som går genom väggar. Dörrar eller dörrluckor som öppnas och stängs, röster på natten eller lampor som blinkar.

Mediets roll som medlare

När sådana här situationer uppstår måste ett medium kliva in och öppna upp en kommunikation mellan levande och döda. Ett medium kan i och för sig vara vem som helst men personen i fråga behöver känna till vissa basfakta så att konflikten inte blir etter värre. Den avlidne behöver i regel komma till tals; att bli hörd och bli "sedd". För de levande är det viktigt att förstå vad som faktiskt händer; vem det är som "spökar" och vad personen egentligen vill. Ett bra medium kan göra detta.

Slutligen, i fallet med jordbundna andar, behöver mediet öppna upp en 'ljusportal' till den andliga världen och övertyga den jordbundne om att det inte är någon fara. Mediet visualiserar portalen till andevärlden och tar ibland hjälp av anhöriga till den jordbundne, personer som redan är i ljuset och som kan visa vägen. I regel går allting bra och den jordbundne kan gå vidare till en bättre tillvaro. Någon gång kan den jordbundne "smita iväg" och förhala processen. Mediet får försöka på nytt.

Läs mer: Hjälp till jordbundna andar

Egna erfarenheter? Skriv inlägg eller ställ en fråga!